Nu är det inte långt kvar. Om två dygn är jag påväg till mitt nya hem, mitt nya liv i min nya stad.
Känslorna är delade. Ena studen får jag upp ett lyckorus, medan i andra stunden känner jag ett knivhugg i hjärtat. Saknaden av alla nära kommer att vara stor. Ibland önskar jag att jag inte var så medveten om hur mycket jag verkligen tycker om alla. Att jag liksom inte redan nu skulle fatta hur jobbigt det kommer kännas att sitta själv, utan någon nära. Utan någon som bara kan komma över på en fika. Utan någon att titta på Desperata hemmafruar med. Utan någon att gå ut med hunden med. Utan någon hund. Utan någon.

I går hade vi en liten flyttfest för mig hemma hos Alex och det kändes så roligt att det var så många som kom. Tack tjejer! Det betyder mer än ni kan ana...

Nu ska jag fösöka packa ner allt som är kvar. Så jag ha lite att göra kan man säga...
Ha en bra dag!
/Sohpie