Att våga säga nej

Jag satt nys soch åt lite frukost samtidigt som jag läste i "Amelia". Jag fick upp Ann Söderlunds sida (" På spaning med Ann Söderlund") en ny sida tydligen. Jag började läsa och kunde inte sluta. Det blev till att lusläsa hela sidan. Oj, vad den människan är skrämmande lik mig. Mina tankar började snurra och nu har även jag bestämt mig. Jag måste och jag ska börja säga nej. Och våga stå för det sedan. Inte "njaa, kanske" eller "jovisst det blir bra", medan man tänker "nej, aldrig i livet!".
Jag startade faktiskt med detta "nejjande" redan igår. En kvinna ringde från ett jobb jag sökt och erbjöd mig tjänsten. Istället för att säga nej med en gång sa jag "Kan jag tänka på det över helgen och ringa dig på måndag och lämna besked?". Typiskt mig.
Men så funderade jag i en kvart och kom fram till att det bara skulle vara onödigt att gå och grubbla hela helgen på det och försöka hitta en lösning, ett litet kryphål så jag skulle kunna ta även detta jobb. För det skulle inte funka, jag har redan hela sommaren fullbokad. Det går inte. Jag insåg fakta och greppade luren och ringde upp kvinnan igen. Jag sa att jag tyvärr inte kunde ta jobbet och att hon får glädja någon annan istället. Hon lät inte riktigt så besviken som jag föreställt mig och sedan sa vi hejdå.
Detta steg var jobbigt för mig. Jag funderade säkert i en timma efteråt om jag gjorde rätt. Men Herregud! Klart jag gjorde rätt, med redan två jobb i sommar så klarar jag mig nog gott och väl. Eller vad säger ni?

Kommentarer
Postat av: Annika

Ja det är bra att säga nej direkt... på ett revligt sätt :) Vad var det för jobb?

2007-05-12 @ 16:14:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback