Segheten var inte seghet

Gårdagens seghet visade sitt allra rätta ansikte framåt kvällen. Då fick jag sån fruktansvärd migrän att jag inte förstod hur jag skulle stå ut. Jag hade ju känt mig lustig hela dagen och migränen liksom kom smygande. Jag satte mig framför tv´n, med ostbågar och loka päron i högsta hugg och tittade på "Festival". Jag har sett den minst fem gånger, men tycker alltid den är lika bra.
När filmen rullat ett tag kände jag värken i min vänstra sida. "Inte igen", var min enda tanke som hann fara genom skallen. Sen var det kört. Jag ville knapra i mig två migrän-tabletter, men vi hade bara en kvar. Jag fick panik och med tårar ner för kinderna ringde jag Pontus som tog med sig massor med panodil hem. Det var bättre än ingenting alls och när han kom hem ledde han in mig i sovrummet och släckte ner överallt. Jag verkligen led. Allt ljud, allt ljus. Aj. Allt gjorde ont. Men Pontus tröstade och klappade försiktigt på min panna och långsamt  slumrade jag in någonslags konstig dvala. Till slut somnade jag och var helt omedveten om hur ont jag hade, vilken var en otrolig lättnad. Att något så litet kan göra så ont.
När jag vaknade i morse så mådde jag, till min förvåning, bättre. Jag pallrade mig upp, gjorde mig i ordning och kände mig glad. Julia, Anna och jag tog bussen ner till stan. Jag införskaffade ett halsband till Liza så vi kan börja släppa ut henne i det fria. Ska bli så skönt för henne att få springa ute och leka lite igen, min lilla tjeja.
Vi fick springa i panik mellan affärerna emellanåt. Regnet bara öste ner. Och så blev det sol. Och så öste det ner. Sen kom solen. Ja, ni fattar?

Imorgon är det jobb som gäller, så nu måste tant Sophie krypa till kojs. Natti!


Kommentarer
Postat av: Annika

Aj, urs och fy... fasen så ont det verkar göra att ha migrän!!! Stackare...:(

2007-05-07 @ 23:10:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback