Man slutar aldrig att förvånas. Det summerar nog helgen ganska så bra faktiskt.
Nu är man back on track trots allt och livet rullar på.
Allt som heter killar kan dra dit pepparn växer, förutom en: Lars Winnerbäck. Min egna medicin, mitt läkande plåster. Tack Winnerbäck för din musik.
Dags att skriva lite egen poesi till skolan imorgon... Så...önska mig lycka till!