Allt är så annolunda. Jag är så annorlunda. Men ändå är allt precis som förr.
Jag sitter här i min nya stad och saknar mina nära, samtidigt är det så skönt att just vara själv nu. Många tankar rör sig i skallen på mig och jag vrider mig själv ut och in. Vad är det för svar jag söker?