Solen skiner inte längre på himmelen, det är moln, det är grått, det regnar. Men fiskmåsarna klagar inte för det. Och tro det eller ej, men det gör inte jag heller. Trots läkarbesök på morgonkvisten med många provinlämningar så finns det ändå en solglimt uppe i skyn. Det finns ändå något som säger mig att jag sitter utanför glashuset och kan kasta hur många stenar jag vill.  Så oavsett vad drömmarna sa till mig i natt, så ber jag dom bara att hålla käft, för jag vill inte ens komma i närheten av den sortens andedräkt.