Hej allesammans!
Trevligt med så mycket respons från gårdagens inlägg, mycket uppskattat! Jag har funderat vidare på fat-camp planerna och kommit fram till att man kanske borde undersöka hur lite jag ska väga som minst enligt BMI innan jag svälter mig. Så jag vill inte höra oroligheter från er, det är lugnt. Jag har faktiskt läget under kontroll. Blir till att sporta lite extra i sommar, så som basket och fler långpromenader och förhoppningsvis kan man snart hoppa i plurret igen och ta sig en simtur eller två :) Dessutom blir det att fortsätta att tänka i rätt banor när man stoppar saker i munnen, det vill säga: "Jag kan äta vad jag vill, utan att gå upp ett enda kilo. Jag går inte upp, jag går bara ner."

Idag fångade jag mitt förnuft med öppna armar. Plötsligt såg jag det, jag behöver faktiskt inte ett enda klädesplagg till. Garderoben är fulländad. Ett lugn sänkte sig över mig när denna uppenbarelse kom till mig. Inga fler pengar på kläder ska göras av med under de närmaste månaderna. Helst under det närmaste halvåret t.o.m. Ja, sån bred garderob har jag nu och det pirrar av nyfikenhet inom mig när jag tänker på hur vackra tyger som gömmer sig i mina lådor.

Sommaren är liksom räddad på alla olika sätt och vis. Jobbet känns kanon, både arbetskamrater och arbetet i sig. Männsikorna runt omkring mig är de som jag vill ha mig nära. Och Västervik lever tättinpå och jag stortrivs.
   Det är skönt med korta avstånd, slippa tunnelbanehets och avgas i käften så fort man stiger ut. Här kan man andas, njuta och leva. Men trots alla men, så saknar jag Stockholm till en viss gräns. Det är skolan, klasskompisarna och framförallt: Annika. Men jag vet att när sommaren tar slut, börjar storstadslivet igen, så det gäller att nöja sig med det som finns nu. För sen väntar stora möjligheter för mina fötter, igen.