Min mamma sa till mig för någon vecka sedan att jag behöver ett jobb där jag får träffa männsikor för att kunna få inspiration till att skriva. Jag svarade ett enkelt : " Ja, så är det kanske".
   Idag tar jag bort kanske och håller med henne till 100 %. Min inspiration ligger på topp efter dagens arbetspass. Inte så att jag ska skriva om dem som jag mött under dagen, men jag fann plötsligt ro att kunna skriva vidare på boken. Med en kaffekopp vid min sida så är jag redo. Och dessutom så känner jag att jag funnit min skrivarplats, uteplatsen mot havet. Kan knappast bli bättre, om jag får säga det själv.

I går läste jag en krönika om bröllop, som fick mig att tänka på att det snart är dags att gå på ett. Inte ett av vanligaste klass. Det blir ingen kyrka - det blir flygplats, det blir Paris, det blir i Augusti. Och det ska bli så härligt att få komma i väg på en tripp. Och nej, det är inte jag som ska gifta mig, denna gång blir det till att enkelt agera vittne. Eller enkelt och enkelt, det blir annorlunda och på något vis känns det lyxigt. Vi ska bada i champange (inte bokstavligt, vad jag vet) och ha en hejdundrande resa. Så fort vi vet datum, så vet vi resten. Det blir många resor i år, vilket känns fräscht!
   Inlägget jag läste igår fick mig rörd, så pass att jag höll på att börja grina när jag skulle läsa det högt för Pontus. Det är det där med bröllop, det är något jag är extra svag för. Det är så tårdrypande! Är det bara jag som vill böla när jag hör hur par träffades, om det än få vara för att man föll för en snygg stjärt (som i gårdagens lästa krönika) och hur ett frieri går till med alla dess lustigheter?

Nyss gjordes en upptäkt här ute. Ett brunt djur trampade förbi i ögonvrån och jag vände blicken ner vid min vänstra sida. En råtta? Nej nej, en liten igelkott minsann! Kan man mata dem med något? Någon som vet? Han/hon är så söt och sniffar omkring här och jag har misstankar om att det kurrar i lilla kottens mage.

Nu blir det till att återgå till "det seriösa skrivandet". Så hej på er!