Ditt skinn får mig att kräkas

Jo, jag vet. Jag har varit dålig på att höra av mig nu de senaste dagarna. Men sånt är livet när man lever i sina bästa dagar.
Pontus och jag åkte på roadtrip till Linköping i lördags och det handlades lite smått och gott. Jag köpte bla. en superfin jacka. Meningen var att jag skulle inhandla en skinnjacka som jag hittat. Men när jag väl stod där och hade pengarna på kortet så var min uppfattning om jackan förändrad.
Den kändes konstig och jag kom på att det faktiskt är en SKINNjacka, en LIKjacka. Jag tänker inte vara så egoistisk att jag ska klä mig med döda djur. Jag vill inte få dåligt samvete när jag ser på min hund eller på vilket djur som helst. Jag vill inte se dem in i ögonen och säga "Jag är ledsen över att din brorsa fick stryka med, men nu har iaf jag fått mig en jacka"
Och jag vill inte se ut som alla andra brudar som springer omkring i sina skinnjackor. Jag vill inte se ut som någon annan. Jag vill se ut som mig själv och vara mig själv. Så bara låt mig vara det också.

Många tankar hann tänkas under lovet. Och jag är rädd. Jag vet vem männsikan är. Vi vet vem det är. Men du vet inte. Du ser med stängda ögon, min vän. Öppna dem nu förhelvete, innan männsikan river upp din blick så du aldrig mer kan se.
Bussresan hem var lång igår. Musik spelades i öronen och två män förde dialog i bakgrunden, på sidan om mig satt de och pratade om sina relationer, om sina jobb och om det nya livet i Stockholm. Jag kunde inte låta bli att lyssna förbi musiken emellanåt. Det kanske du också borde göra ibland, min vän?

Annika var en gullig, som vanligt iof. Men igår extra gullig och kom ända till centralen och mötte upp mig. Sen åkte vi hela vägen hem till Tyresö.
Jag trivs så bra här. Det gör min tandborste och mina kläder med. Så kanske flyttar jag in här i april? Jag får se lite hur pass smidigt det blir med att flytta mina kartonger och min soffa till Västervik. Bara själaste April har svaren.

Nu är jag lite trött efter min föfrsta skoldag efter lovet. Så Annika är ännu lite gulligare nu och lagar soppa till oss. Ibland är livet bra härligt. Du kanske borde uppleva det du med, min vän.

Sen är det skolarbete varvat med tvättning som gäller. Ciao!
/Sophie


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback