Jag vet inte vad det är, men jag känner mig ganska oinspirerad till att skriva här. Har på något sätt tappat stinget, kanske är jag bara för trött? Ibland vill man liksom bara krypa ner i sängen och stanna där tills en spännande nyhet dimper ner genom brevinkastet.
   Jag är trött på att vara det enda brevet som innehåller något, att jag ska vara den enda med meningsfulla meningar som retar galla på vissa. Att jag liksom ska vara den enda irriterande reklamen, trots att alla andra produkter håller med ända tills en sista punkt är utmålad.
   Varför är männsikor så fruktansvärt rädda att stå för sina ord? Jag menar, hur många är det inte som går omkring och bär på den där igenkännbara irritationen som ligger och gror i bröstet, men som aldrig tillåts släppas ut. - För vad skulle folk tänka då. Ja hjälp, det är ju så man kissar på sig. INTE. 
   Hur lång tid ska det gå innan fler tar mod till sig och vågar satsa och vågar tro på sin inre monolog? Är det ändå inte bättre att säga som det är. Hårt mot hårt, bara pang bom, såhär tycker jag? Eller ska männsikor fortsätta tassa som små vilsna möss av rädsla för att katten ska vakna? Tänk till och tänk om. Vi lever bara en gång, vi vill väl hellre leva i en miljö där våra auror belönas med fluffig grädde istället för isande vatten?