Jag - en misshandlande sömntuta?

   "Du skulle ju väcka mig"
Med dessa ord öppnade jag min dag klockan 12:52. Förvirringen var total. Jag skulle vakna tidigt idag, kom till skott i goood tid, eftersom jag ska sova tidigt ikväll. Så varför i hela friden har jag inte blivit väckt? Svaret var enkelt:
   "Jag försökte, men du bara slog mig"  svarade en ännu mer förvirrad Pontus.
   Jahapp, kul. Min kropp vill bara sova. Den trivs bäst i sovande tillstånd och vägrar släppa efter på den ständiga ryggvärken. Det gör ont hela tiden. I ryggslutet. Så varför kan då inte rygghelvete sluta göra ont? Gnagande ord om och om igen, jag vet. Men det är jobbigt när det gör så ont och man måste sitta ner för att kunna skriva. Jag kan inte gärna gå promenader hela tiden och fylla öronen med ljudböcker, även om det är trevligt. Men man får inte alltid ägna sig åt det som är trevligt, rätt, slappt. Man måste anstränga sig. Jag vet inte, men kanske är min rygg överansträngd?
   Snart ska jag laga mat. Det är något som jag numer räknar som slappt, avslappnande. Det är skönt, man befinner sig i total koncentration. Ungefär som när jag skriver. Inget annat existerar. Bara jag och den skapande processen. Och nu när det gör så förbannat ont så är matlagandet mer uppskattat än skrivandet. För då får jag stå upp, röra lite på mig. Göra rörelser som inte gör alltför ont.
   Ja, herregud vad jag klagar. Men sitt inte bara där och tyck att jag gör det. Hjälp mig förtsjuttsingen!

/Sophie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback