Bla bla blaaa, bladder-pladder!
Idag väntar frukost, städning och dans. Och mellan detta : skrivning.
Ha en fin dag på er! Jag kanske skriver något mer här om inspirationen sinar...så håll utkik!
/Sophie
Äckligt käcka männsikor får tydligen inte existera längre än i en kväll.
Jag mår illa av tanken på hur mycket som jag har att pyssla med den kommande månaden. Det dubbla i detta är också att jag mår minst lika illa när jag tänker på hur lite jag kommer att ha att göra när skolan är slut.
Jag vill ha struktur igen, är trött på konstiga utsvävningar och spontaniteter. Ge mig ett jobb, en bostad och en trygg famn. Jag orkar inte virra omkring på det här sättet längre.
Som plåster på såren som natten orsakade så fick jag mig en riktigt fin morgonpromenad med Tengver och Ipzie. Lite värmande kaffe på det och några gaffelslag i huvudet senare (oroa er inte, det hela handlar om reseach) så var jag på banan igen. En scen som jag försökt skriva i flera veckor har äntligen tagit sin form. Eller jag vet åtminstone vad som ska hända och därför ska jag nu slå mig till ro för att skriva ner den också. Har även hunnit med en lunch på Stadtshotellet tillsammans med Fia och Alex. Jag ansåg mig själv värd det, eftersom dom snart ska lämna landet igen. Och denna gång åker dom båda två. Huxflux så ska man försöka överleva utan deras trygga närvaro. Önska mig lycka till med det, säger jag bara...
Längtar efter sommar, sol och bad. Långa kvällspromenader i solnedgång. Sitta på en brygga och se en ny dag ta sin början. Äta en glass med strössel. Och så lite grillfest på det.
Kan inte för hela mitt liv förstå varför vintern envisades med att komma tillbaka idag. Det är så där kallt så att man kan tro att man färdats tillbaka några månader. Fattar inte vädergudarna att det ska vara vår nu? Oj oj oj.
Nu ska jag krypa ner i sängen med mitt block och leva mig in i bokens värld med misshandel och missbruk. Det är min drog och det är ganska skönt när man tänker efter.
/Sophie
Oh, this is the start of something good, don't you agree?
Gårdagen vandrade jag mest omkring i bubblan från lördagens bravader och det är nog först nu som jag börjar krypa ur den helt. Därför ska kvällen bestå av Body Balance och sen bastubad - skönt. I textväg har jag idag tagit mig för att börja läsa igenom mina alster och kommit fram till att jag äntligen kan ge mig själv konstruktiv kritik. Så morgondagen ska bestå av rättning av de kapitel som finns...och det är ju ganska många så jag har hårda arbetstimmar framför mig. Men jag börjar se allt på ett annat sätt nu, förstår att det faktiskt kan bli någonting riktigt bra av det här. Hade ju lite tappat gnistan ett tag, men när man ser helheten blir allt så mycket lättare!
Jag ska sova tidigt ikväll och börja min morgondag med en härlig grötfrukost och kaffe. Och sen bara skriva, skriva, skriva. Ska även ta mig för lite reseach-arbete...så önska mig lycka till!
Du vet var du hittar mig, oftast i alla fall...
Jag har sjukt mycket att göra den kommande månaden, eftersom vi har en stor inlämning den 16:e April. Så nu är det skriva, skriva, skriva som gäller. Förhoppningsvis hinner jag slänga in ett och annat inlägg här med. Mycket för min egen skull, men även för er små intresserade själar :)
Så inom den närmaste tiden vet man var man finner mig: på härliga vårpromenader, på gymmet eller i hemmet med ett block och penna i handen. Det enda undantaget är på lördagar, då det vankas tjejgalej - som alltid. Det vill säga förfest med tjejerna och senare ner på stan för att skaka rumpa på Palle. Vi har det så kul, mina tjejer och jag! Och ofta ställer jag mig frågan: Vad vore jag utan er, mina kära livskamrater? <3
Nu är det dags att inta den riktiga skrivpositionen - halvsittandes i sängen med dator framför mig och block och penna i handen. Nu är det slut på latandet, blir jag trött så får en kopp kaffe eller två åka ner i magen - nemas problemas! En bok väntar faktiskt på att bli klar!
Negativ är nästan samma sak som positiv, fast tvärtom
Jag har ingen ny text att lämna in, jag har feber och halsont. Men imorgon förmiddag åker jag till Stockholm och glömmer bort allt vad sjukdom, trötthet och skrivkramp att göra. Har längtat så efter att få träffa klassen igen, speciellt Thea. Känns som evigheter sen och jag vill bara få strosa omkring, dricka en kaffe och ha textsamtal med henne. Ingen förstår sig på mina texter så bra som henne!
Annars har jag nog inte sådär jättemycket att säga, är svårt att säga något utan att säga för mycket. Och när febern talar så blir det lätt fel ord som kommer ut. Men jag går fortfarande mot bättre tider och tycker om att våren är på ingång. Det bubblar så härligt i kroppen när vårvindar smeker mitt hår.
Idag fyller förresten min älskade Annika år! Grattis på 22-årsdagen gumman!
Time to sleep. NattiNatti!
/Sophie
Solen är på min sida nu
Funderade på att ta en sväng till gymmet i morse. Men jag skippade det och åt min gröt och drack mitt kaffe i lugnan ro tillsammans med Therese. Blev en ganska sen natt inatt, eftersom jag inte ville sova. Men när väl huvudet hamnade på kudden så somnade jag som en sten. Inte ens några mardrömmar nådde mig - skönt.
Träningen väntar ikväll och innan dess ska jag knåpa vidare. Kanske dricka en kaffe med en vän eller två innan sömnen väntar. Vem vet, vi får se...som alltid. Jag är så spontan att det är farligt ibland.
Ha en underbar dag vänner.
Text och tankar
Har kommit underfull med ganska många smarta (om jag får säga det själv) saker den senaste tiden. Nämligen följande: Att man bara ska umgås med såna männsikor som gör en glad och på bra humör. Annars kan det kvitta. För vad får man ut av att vistas i samma rum som en negativt-laddad person?
Jag blir lycklig av folk som man kan samtala okrystat med, såna som man kan säga precis vad man tänker och känner till. Och såna som man kan dela drömmar med, både natt, dag och framtidsdrömmar. Jag vill ha folk som vill gå med på mina promenader och som även vill dela sina små stigar med mig. Jag vill titta på solen och säga... Nä, nu räcker det. Fasen vad jag snöar in i saker idag. Vad är det med mig?
Förresten så är jag hungrig. Kan du laga en smarrig måltid åt mig? Inte? Nehe, då blir det väl en köttbullesmörgås och ett glas oboy. Lät inte så tokigt det heller, eller hur? :)
Finner ro
Febern är ett minne blott och jag har flytt stan för några dagars utandning. Jag behövde bara komma bort lite och se ny miljö, även att den inte är helt obekant för mig så ger den mig ro. Molnen ligger tunga och jag njuter av att inte behöva gå utanför dörren. Mitt block ska få följa med mig till soffan och vi ska sitta där tills klockan närmar sig åtta. Då blir det myskväll med let´s dance och sällskap igen.
Många gånger under de senaste månaderna har jag ställt mig själv frågan: Vad vore jag utan mina vänner?
Och svaret lyder alltid: Ingenting.
Det är därifrån jag får min livskraft när jag är på väg att falla ner för stupet igen. Tack, mina älsklingar!
Jag har trötta ögon, men vet att jag enbart har mig själv att skylla - så går det när man ligger vaken halva nätterna och pratar. Men ibland har man bara sådär kusligt mycket att berätta för varandra, även att det kan vara helt oväsentliga saker så skapar man en egen mening i det man fakiskt säger. Tankarna snurrar iväg och snart har samtalet fått en djupare innebörd än vad det flummiga snacket var dömt till från första början.
Jag trivs när jag kan andas ut. Som här. Disken väntar på mig i hon. Sen är jag redo för mitt textknåperi och för er som inte visste det..så är diskning det bästa jag kan göra straxt innan jag skriver. Så detta, mina vänner, bådar gott!
Feber - OH NO!
Vad hände?
Eftersom allt redan gått åt pipsvängen idag så ska jag äta en semla och dricka lite kaffe straxt. När jag säger pipsvängen så menar jag i positiv bemärkelse. Om ni inte förstått det redan, så har min dag varit alldeles alldeles underbar. Mina vänner är de bästa man kan ha!
I natt blir det skrivande av. Känner mig helt ultra-pepp faktiskt. Men man kan inte bli annat, eftersom min handledare hyllade min senaste text! :D
Fy, vad jag bladdrar. Men så blir det ibland. Speciellt när folk är sådär kusligt bra på att lyssna...
Aldrig nöjd?
Jag måste hela tiden intala mig själv att jag ska få komma till den punkten snart och det kommer gå alldeles för fort tills jag står där, redo att se nya miljöer och nya ansikten. Februari är snart slut, snön smälter och huxflux är sommaren här.
Vintern har varit en klass för sig med många spontanresor (även om de varit korta, så har de varit innehållsrika) och många dansmoves har utövats tillsammans med mina tjejer. Sommaren kommer bli sommarens sommar. Mer dans, sol och bad. Och så jobb förstås.
Måste nog kontra mig själv med att säga att jag alltid är nöjd istället. Livet är en underbar fest! Ta hand om varandra, nu ska jag och mitt skrivblock återförenas.
Avslutat - Påbörjat
Det finns oändligt med möjligheter. Och ja, jag vet att det är ett ord som jag använder ofta. Men det finns så många öppna dörrar att kliva in igenom. Självfallet stänger jag några, har redan beslutat mig för att stänga en. Ovisshetens dörr. Den lämnar jag till någon annan. Och jag kunde inte känna mig lättare.
Kycklingen har fått vingar.
Jaha?
Idag har jag träningsvärk för er som sitter med anteckningsblocket och höjer intresseflaggan. Dagen ska tillbringas i sängen med varm choklad, skrivblock och penna. I alla fall tills klockan slår sex, då väntar träning igen.
Vi hörs säkert, som man så ofta säger nu för tiden.
/Sophie
Nu gäller det!
Imorgon bär det av mot Stockholm igen, denna gång bara en snabbvisit. Och ska jag vara ärlig så lockar inte den fyra timmars bussresan det minsta. Skulle hellre stanna kvar här och lukta på mina blommor... Men ser fram emot att träffa Thea, eftersom det var ett tag sen sist nu. Vi ska bo i den icke smickrande lägenheten och jag ska få gosa lite med kaninkatten igen. Det finns inget ont som inte har något gott med sig som man säger...
Kanske var det därför jag var tvungen att ha en sån skum dag igår, för att kunna vakna upp ur dvalan och ta tag i livet igen? Ska hur som helst bli skönt att få lite struktur i vardagen igen, har saknat det. Minns inte ens när jag hade det sist. Så det kan vara på tiden, inte sant?
Tuna
Något hände på vägen hit. Sinnet vidgades mer än vad det gjort på länge. Jag fick ett nytt perspektiv på saker och ting. Befinner mig ute på landsbyggden och om jag fick bestämma så skulle jag helst stanna här så länge som möjligt. Jag sitter med en kopp kaffe bredvid mig och känner samma skrivarglöd som jag kände för...ja jag vet inte hur länge sen nu. Men ibland behöver man ta tag i sitt privata för att det ska släppa. Man behöver rensa luft som hållts inne alldeles för länge. Musik spelas ur högtalarna och mina texter skriker efter mig nu, så jag ska väl återgå till dem.
Ikväll ska jag dricka vin och äta taccogratäng med dom underbara varelserna som bor här ;)
Trevlig kväll på er!
Måndag = helgen är slut
Efter att ha varit på en underbar verklighetsflykt under helgen, så är det nu dags att ta tag i det igen. Skrivblock, penna och dator väntar på mig. Det ska skrivas i några timmar, sen promenad, sen mer skrift, en till promenad och sen ännu mer skrivande.
Är väl typ det ända som jag har att säga, måste sätta i gång nu. Kanske kommer det några "kloka" tankar senare...
Dagen före fredag
Jag mötte upp Elin idag, för promenad och frukost. Jag fick se alla vackra bilder från hennes resa och det väckte en björn som sov, skulle man kunna säga. Ge mig värme och sol NU, någon?
Vi åt årets första semla på stan förut också. Jösses, vad smarrigt det var!
Skrivandet tuffar på framåt, men det går lite för sakta. Vad ska jag göra för att lyckas åka X2000 och inte Kustpilen? ...Jag har funderat länge, men finner inget svar. Jag kan sitta en hel dag och pula med en text. Vill inte riktigt släppa taget. Håller allt för mycket inom mig, det finns så mycket mer än det som skrivs ner på pappret. Varför kopplar inte handen och huvudet ihop ordentligt?
Ja, jag vet. Jag sa att jag mår bra. För det för jag. Men det finns fortfarande för många tankar som tänks, som inte ens är värda att fundera över...än mindre prata om. Men det gör jag ändå, kan inte hejda min egen tankeverkstad. Den snickrar utan min tillåtelse. Dumma.
Ett nytt hem har jag lyckats skaffa mig också. Som det känns nu så kommer jag bo här längre än vad jag gjort i mina senaste krypin. Och det är positivt. Även jag behöver lite stabilitet, trots att jag döljer det lite väl mycket ibland. Men att få njuta av hemlagad mat, mysiga hemmakvällar och läsa böcker är sådana saker som gör att andningen går lite, lite lättare.
/Sophie
Dagens morgon är en god en
Elin frågade härom dagen "Kommer inte du och Thea sakna varandra jättemycket när ni slutar skolan?" Var efter jag utbrast "JO!"
Nu orkar jag inte skriva mera, måste käka min havregrynsgröt och sörpla lite kaffe, så man orkar med den här dagen. Ska skriiiiiiiiiiva. Önka mig lycka till.
Får jag?
Vad är bäst: Att vara oförstådd eller att inte förstå?
Saker sägs, men ingenting lovas
Saker lovas, som inte hörs
Påståenden krossas, du blir rädd
Låt mig hålla din hand, även att jag är frusen
Trasig
Gårdagen gick fort, förmodligen för att jag försvann in i min text. Det var skönt att för en gångs skull ha ro till att göra det. Men jag fick sota för det inatt. Mardröm efter mardröm passerade och jag vaknade sådär jobbigt varm och panikslagen ett flertal gånger. Så idag ska jag jobba på att bli klar med texten innan kvällen är kommen. Det värsta är att jag inte känner mig pepp på att skriva nu, orken har inte kommit tillbaka än. Tröttheten sitter verkligen i och jag drar mig för att sätta mig in i den där hemska världen igen. Ni kan inte förstå hur jobbigt det här kapitlet är att skriva, inte heller något jag begär...men jag vill bara säga det: jag går nästan sönder när jag tvingas läsa vad jag skrivit gång på gång på gång...
Tror jag ska samla ihop mig själv lite och promenera jycken ett varv. Sen blir det kaffe och skrift, så det står härliga till!