Västervik

Jag tror jag börjar bli hel igen.
Det pirrar i hela kroppen. Jag liksom skakar. Skakar av förväntning.
Imorgon åker jag hem. Tro det eller ej...men, Västervik, jag har saknat er!

Trasig

När man tappar en stenring på kakel utan att den går sönder, då måste det betyda någonting. Jag gjorde det nyss, med en ordentlig smäll föll den på golvet i badrummet. Och den höll. Jag är trasig och blir inte lagad än på länge...

Skriva, skriva, skriva.

Denna dag har enbart bestått av skrivande och tänkande Och det är inte över än.
Jag planerar att skriva rent allting som jag gjort idag och sen får jag se hur mycket mer fantasi som jag har över. Vet inte om jag kan komma på slutet på min story idag. Hoppas på att få lite tid över i helgen så jag kan skriva då istället. Känner mig helt tom nu, är så trött.
Känns lite lagom kul att sitta själv en fredags kväll. Men när man är så här slut som jag är så är man nog inte så mycket till sällskap ialla fall ;p
Blir lite tv-tittande och choklad-ätande sen också, myyys!

Igår var jag hos Annika och Niklas, sov över där ifrån förrgår. Oj, vad mysigt det var! Vi lagade tacopaj, tittade tv och hade så trevligt! Jag sov som en prinsessa i deras bäddsoffa och det var så skönt att veta att man inte sov själv. Jag hade sällskap och kände mig så trygg. Jag kan inte sticka under stol med att jag lever ett ganska ensamt liv annars. Vilket har både sina för och nackdelar... Jag längtar tills nästa helg för då får jag efterlängtat besök av Elin och Alex! :D

Tingeling, nu är det dags för mer skrivande. Men i seriösare ton. Skolarbete :)

Hoppet dog

Jag blir så besviken. Aldrig kan det vara helt bra. Fy fan.
Imorgon ska det bli så fruktansvärt skönt att få komma till skolan igen, trots att min kropp egentligen inte pallar. Men jag måste dit, saknar alla och skrivandet. När jag slutat ska jag åka hem till Annika på Tyresö. Dit längtar jag som en tok. Äntligen en levande männsika att bolla sina tankar med. Jag är så glad att jag har så fina vänner och en sån underbar familj. Mitt liv skulle kunna vara så fruktansvärt perfekt nu egentligen. Men det är något i vägen. Och snart orkar jag inte kämpa för det längre. Orkar inte ens nämna vad det är. Vad trött jag blir. Vad ledsen jag är.
Gonatt, nu ska jag försöka sova igen.

18 september

Allt är så annolunda. Jag är så annorlunda. Men ändå är allt precis som förr.
Jag sitter här i min nya stad och saknar mina nära, samtidigt är det så skönt att just vara själv nu. Många tankar rör sig i skallen på mig och jag vrider mig själv ut och in. Vad är det för svar jag söker?


Ibland...

Ibland känner man för många känslor.
Ibland vill man bara plocka bort några och bara låta de bra känslorna ta över.
Ibland saknar man sina vänner och familj alldeles för mycket.
Ibland vill man bara åka hem igen.
Ibland är idag.

Mitt nya liv

Det nya livet har äntligen börjat.
Det startade för exakt 12 dagar sedan.
Nu skiner solen. Lyckan har kommit för att stanna.
Jag har aldrig någonsin mått så här bra som jag mår nu. Mitt inre stimuleras varje dag av nya upptäckter, nya möjligheter och jag får hela tiden ny inpiration.
Jag har fått mitt liv tillbaka.