Gomorron, gomorron, gomorron...(Göteborgsdialekt, men i Stockholm)
Själv så sitter jag fortfarande inomhus, men snart är det dags att bege sig i väg. Ut mot storstaden och en morgonpromenad på 40 minuter ska tas. Kaffet står på bordet och har gjort avtryck i min mun och i mina tankar, så snart är man fit for fight. Bara för att man inte har någon hund att promenera, så betyder det ju inte att man inte kan promenera sig själv, eller hur?
Jag ser fram emot en lärorik dag i skolan och en solskens eftermiddag på en brygga. Till kvällen vankas Gitar Hero och Desperate housewives med bästaste Annika.
Där har du min dag, hur är din?
Vi rockar!
Här här ni oss. Jag och min kumpan. Sopika i egen hög person.
I helgen visade vi vad vi gick för och visst var folk nöjda, nästan lyckliga av vårt musikaliska framträdande. Och jag är lika lycklig jag. För nu är fötterna fria, vinden ljummen och gitarren stämd. Ge mig en drink och jag sjunger för dig hela natten ;)
En stor upptäkt gjordes i går kväll. Jag har växt två centimeter, vilket innbär att jag nu mer mäter 167 cm över jordens yta. Yey, im starting to be a grown up!
Så ni som fått höra från er skolsyster och alla möjliga puckon där ute att man slutar växa vid 14 års ålder, lyssna inte på deras osanningar. Alla männsikor står faktiskt i växten tills de är 23 år fyllda. Det visste du inte va? Ett härligt tillstånd har sjunkit in i mig sen jag fick denna information. Jag är inte vuxen än och kommer inte vara det på ett par år.
Ålderskris, baj baj!
10 dagar kvar tills jag lämnar denna adress och tar min väska och flyttar ner några mil i svea rike. Hem till västervik, hem till kärleken, hem till gemenskapen.
Men visst kommer jag sakna detta lilla kollektiv. Så därför är redan en tripp inplanerad i sommar, med Gröna lund, Casino och allmänt mys i storstaden.
Godmorgon och godkväll
Men som plåster på mitt ömma sår, blev det solsken i ögonen och njutning av värmen nere vid en brygga vid Gamla stan. Folk trängdes på långa rader, så även jag alltså. De snygga brillorna åkte på och jackan av. Och vips så blev stegen lättare igen. Det är inte klokt vad lite solsken kan göra för humöret.
När jag nådde hemmet så blev det häng mina kära sambokamrater. Vi har bl.a lagat smarrig kasslergratäng, spelat yatzy och ätit Annikas goda bullar.
Känns som i det stora hela som en mycket kreativ dag. Kontnärliga ting har utförts, exakt vad kommer information om om någon vecka eller så. Så det blir för er att stilla ert nyfikenhet. Eller ja, ni som kan gå in på Annikas blogg kan få er en tjuvtitt ;)
Förresten så har Annika namnsdag idag, så passa på att gratta henne också i en komentar vetja!
Nu blir det sömn och denna natt kräver jag en natt utan mardrömmar och svettningar. Tack.
Natti!
Livrädd för regn
Det blev dock ingen glass för min del idag. Istället inhandlades apelsiner, bananer, tranbärsjuice, keso, avokado och yoghurt. Livet måste gå mot ett nyttigare håll, annars dödar jag och min mage varandra.
Nu blir det lite läsning och sen fortskrider mitt arbete med boken. Jag har nästa kapitel helt klart för mig, inne i huvudet. Så nu ska det bara ner i klartext på papper också. Hard work work.
Och Västervik, vi ses på torsdag igen. Tjipp!
Jag är Pepzi
Lars Winnerbäck är kung. Därför är biljetter beställda, hämtade och betalda. Jag är lycklig. Och det är mamma med. Den 12 Juli ska han sjunga med sin vackra stämma för oss, tillsammans med Miss Li. Och för pappa och Pontus med. Och för er andra som också som glatt tjoar med i hans poetiska musikalitet.
Äntligen något att se fram emot, trots att ekonomin skulle behöva en stelkrampspruta. Men lite måste man få leva.
Dessa två krabater gjorde mig verkligen levande idag. Hundar har någon slags makt på mig, en läkande kraft. När jag höll Pepzis koppel i min hand ville jag inte släppa. Jag ville gå med henne längre, fortare, ville springa, ville ta henne i famnen och rymma.
När Pontus och jag sa att vi skulle gå så satte hon sig jämte Chabo och man kunde se hennes önskan: hon ville följa med. Jag ville också att hon skulle följa med, men imorgon åker jag igen. Så hon får nöja sig med att knaga tuggben och sola i mammas solstol ett bra tag till framöver. Men jag tror inte hon klagar så länge vi får ses då och då. Eller kanske är det mer jag som vill se henne oftare, känna hennes päls oftare, gå med henne oftare. Hennes vilsna blick i min. Hennes päls av drivor i hörnen. Hennes ständiga behov av att synas. Precis som jag. Hon är jag. Jag är hon. Sådan matte, sådan hund. Då är jag ändå glad att jag älskar henne så innerligt som jag faktiskt gör. För det måste ju innebära att jag tycker om mig själv mer än vad jag tidigare trott?
Mina vackra livskamrater.
Pontus och jag promenerade i alla fall hem sen, tillsammans hand i hand med en Chabo skuttandes som en kanin i fören. När man upplever sådan promenader vet man vad kärlek är. Man kan nästan ta på den, den svajjar i luften. Och man vill krama om den, känna den i sina lungor och bara skrika. Rakt ut vill jag skrika: Tack någon slags övre makt för att jag funnit en sådan fantastisk kärlek! Vi gick genom skog och träden stirrade på oss. De var förundrade, stod alldeles stumma och stilla och bara lyssnade, liksom spejjade ner på oss. Och vinden vågade inte röra vid vår hud. Vi bara gick, talade och log.
En bra dag, det skulle man kunna sammanfatta det hela med. Ja, en bra dag som tickar mot sitt slut. Och jag har läst alla texter som ska läsas tills måndagen. Yey, jag kan klättra på tak om jag vill.
Sleepy
Innan mamma fick en vacker bukett med blommor så var det bussåkande med fin musik i öronen. Ögonen sov och konstiga drömmar drömdes, som vanligt. Väl framme så blev det film och mat med käraste Pontus.
Det går trögt att skriva nu, gör det mest som en uppdatering av nuet, för min egen skull. Jag orkar inte lägga någon krut på det här. Orkar inte ha funderingar, eller jag har funderingar även idag, precis som alla andra dagar. MEN, jag har sovit 8 timmar på två dygn nu. Och egentligen ska jag väl inte klaga, jag har ju ändå fått saker gjorda. Till och med recensionen är inskickad, så nu väntar domen från självaste Aftonbladet.
I natt blir det mycket sömn och lite dröm, förhoppningsvis. Och min mobil tänker jag stänga av helt. För nu jävlar ska det sovas!
Gonatt*
Jag är som kaffe
Jag fick mitt favoritkaffe serverat tillsammans med chokladtryfflar. Jag rann igenom mig själv. Jag rann ut. Men inte i sanden, inte en gång till. Det tillåts inte. Ord rann ut som aldrig tidigare sagts, ord som bara tänkts. Ord som jag hållt för mig själv. Ord som kom som en förvånande våg över dig. Men du dömde inte. Kanske var det just det som mitt inre kaffe visste? Att du bara lyssnar, utan dömande meningar. Utan krav. Kanske är det för att jag vet att du älskar mig. Precis så som jag är. Trots att jag är jag. För att jag är jag.
Kanske kan någon förstå, kanske förstår ingen ett piss. Jag struntar i vilket. Huvudsaken är att jag och mitt kaffe går mot bättre tider. Och snälla, inget ifrågasättande nu. Då blir det rundgång i mina öron. Och du vet hur känsliga de är.
Du är som kaffe
Ibland tycker man att livet är fest, fast att det bara serveras jordgubbssaft.
Ibland är idag. Alla sidor som ska vara utläsa just precis nu, är det också. På fyra dagar har jag läst sisodär 550 sidor vacker och spännande litteratur.
Så nu har jag belönat mig själv med två "Desperate housewives"-avsnitt. De fick mig att längta hem till Västervik ytterligare en skvätt. Självfallet speciellt efter Malin och hennes kaffe, efter våra fina tvkvällar tillsammans. Och snart kommer de att återuppstå.
Imorgon börjar den nya säsongen, missa inte den! Kanal 5, 21:00. Jag får dock se de första avsnitten ensam, men när det femte avsnittet visas, är jag där. Med min vän och med min blåa kopp i handen som talar om för mig att jag är som kaffe. Och visst är vi alla som kaffe ibland? Någongång händer det sig så att alla får uppleva hur det är att vara kaffets finaste, godaste bönor. Och ibland hittar man den perfekta gardinen till sitt hem. Kanske t.o.m den bästa bilen.
Så många saker ska klaffa i livet. Ibland är vi lite för kräsna och vissa stunder nöjer vi oss alltför lätt. Vi låter oss skuffas med av vinden och glömmer bort våra egna viljor för någon annans. Vi glömmer bort våra egna känslor, för någon annan. Vi springer omkring som hamstrar i ett hjul och väntar på bättre tider. Ibland är vi så. Ibland är vi alla så.
Men jag kan säga, att just nu är jag allt annat än så. Livet tar inte tag i dig, du måste ta tag i livet! Kom ihåg det!
Läs 500 sidor på fyra dagar och kom igen att argumentera emot mig sen. Tills dess, låt det sjunka in. Kanske ligger det en kaffesump på botten som väntar på att lösas upp?
Fresh!
Tacos, bål och underbart sällskap bjöds det på i går kväll. Och jag kan avslöja så mycket som att lägenheten var mycket sevärd och är ett troligt alternativ till bostad i höst. Vi får se, vi får se.
Idag är jag lite trött, kanske är det bålen som sitter kvar? Men det är det värt i sådana fall, inte varje dag det bjussas på rosévins bål precis.
Dagen börjades med långpromenad med käraste Annika. Vi njöt av den friska luften och spanade in vackra blommor. Kaffe på det sen när vi kom hem och jag var som en piggelin som satte igång med min läsning. Att jag dessutom har fått ett par snygga, coola och bra solglasögon av Annika idag har inte precis sänkt mitt humör. Hon är för go. Nu blir jag en heting i sommar, tack sötnos ;p
Kolla här förresten, vilken festmåltid va?! Sånt bra team är vi, min Annika och jag. Detta tillagades för några dagar sen och jösses vad gott det var! 
Ikväll blir det till att titta och lyssna på fler team på tv. Cans, är bäst hitills. Och kommer förmodligen vara det i fortsättningen med.
Nu måste jag återgå till arbetet. 294 sidor ska plöjas igenom och jag är på sidan 44.
Ciao!
Dagens prestation slutförd
Kaffekoppen är tom, kroppen är ren och "Doktor Romand" är utläst. Ja, du läste rätt. Jag har nu bara en endaste bok kvar att läsa innan måndag. Jag är lycklig!
Nu väntar sminkning och styling innan det bär av till fest. Yey, jag är pepp som tusan! :D
Vilken underbar start
Är dessutom hungrig, trots den nyvakna timman. Så det ska bli smarrig frukost med vanilj yoghurt och någon offrad smörgås med ost.
Annars händer inte så mycket spännandeheter förresten klockan börjar närma sig halv sju. Innan dess är det läsning och göra-sig-fin-tid som ligger på min lista. Vad gör ni andra en fredag för att skapa stämning?
Ching ching.
Skrivande & läsande
Dagen har seglat förbi och mycket har uträttats. God frukost med underbart sällskap och "Våra bästa år" - bravader på tvn. Sen följde promenad ut till slottet och en mysig hantverkarbutik. Där inhandlades en födeledagspresent som ska ges bort imorgon :) Är bjuden på middag och mys imorgon i min (förhoppningsvis) kommande bostad. Det ni ;D
Kvällen har passerat och tvätten är tvättad. Kvällen har passerat och mat har lagats och ätits. Kvällen har passerat och 105 sidor har lästs. Nu har jag i alla fall kommit en bit på vägen får man väl ändå säga. Jag ska läsa ut boken imorgon, för att sedan börja på nästa. Jag kämpar, ja man skulle ljuga om man sa annat. Jag har funderat på om pappa har läst mitt mail som jag skickat. Misstänker att han inte har gjort det, har i alla fall inte fått någon respons på det. Vilket jag borde, lite stolt är du väl pappis? :) Inte varje dag man får höra sådana saker om sin dotter, att hennes texter är som att läsa ur en riktigt bra bok. Eller?
Hon skryter, tänker någon.
Ja, man får man sådana omdömen så får man göra det. Någon skulle också göra det om dessa ord sas riktat till någon. Du skulle göra det. Du skulle bli lika glad som jag blev. Jag vet det. Så om någon sitter och dömer, sluta med det. Gör du det, vet du inte hur det är att vara författare. Gör du det, vet du inte hur det är att älska sitt liv och få beröm för det man gör av det :)
Dags att läsa fler sidor i "Doktor Romand". Chipp och godnatt Sverige!
/Sophie
Ibland är jag rätt ball, så håll käften.
Ni fattas mig
Två knäcken med keso och avodado och lite tillhörande kaffe kanske kan få upp mig lite? Något måste man ju äta, som mamma brukar säga. Med tanke på det. Jag har aldrig saknat min mamma och pappa så mycket som nu. Såg en man och en kvinna som påminde om dem idag på tunnelbanan, fast i en något äldre version. De var så söta, pratade lugnt med varandra och verkade trötta, som man kan vara efter en resa. Jag ville bara krama dem. Båda två. Säga hur mycket jag faktiskt behöver dem. Säga hur mycket dem fattas mig. Vi skildes åt vid gullmarsplan. De var helt omedvetna om min närvaro. De såg bara varandra. Kanske var det också bara jag som såg dem?
Bakom dem stod en man med vit vacker mustash och vitt hår. Han bar hatt och en genomskinlig hörapparat skymtades i högra örat. Han var som han. Han var som han som är död och även han var ett äldre fodral. Och lyckligare. Jag vet inte vad det var, men jag såg helt enkelt medmännsikor på nära håll som befinner sig långt borta, i olika bemärkelser.
När man ser sådana här saker kan man inte annat än att blunda. Och det gjorde jag.
Grådaskigt silverglimmer
Jag har inte tid till slöande. Här ska läxor göras och fltigheten måste sättas in, trots en envis magsmärta. Jag som trodde att jag mådde bra. Tvi, fick jag för det. Får väl lyda doktorns råd att kontakta honom igen. KUL.
Jag är en aning nerstämd av tyngderna på mina axlar. Jag saknar Pontus. Jag saknar mamma. Jag saknar pappa. Och jag saknar Pepzi.
Mardrömmar förföljde mig i natt igen och jag vaknade åtskilliga gånger till med ett ryck. En overklighetskänsla fastlimmad i bröstet och händer dränkta i svett. Hotbrev lagda i små lådor av mystiska männsikor och jag och någon mer som tvingas läsa och försöka rädda dem som breven berörde. Jag var hjälplös. Hopplös. Menlös.
Jag klarar allt!
Hon sover sött i rummet bredvid och jag förvånas över att det var två timmar sedan som jag satte med min penna. Tiden går verkligen fort när man har roligt!
Nu blir det till att försöka slappna av så även jag kan få mig några timmars sömn. Klantig som jag är så glömde jag att ta med mig någon bok. Varenda en är kvar i Västervik. Jippi. Men jag kan glädjas med att jag kommit mig själv närmare med hjälp av texten som skrivits. Ska bli spännande att ha genomgång av den om någon vecka framöver.
Ute råder fortfarande mörkret och här inne är endast en lampa på vardagsrumsbordet jämte mig tänt. Och så datorn förstårs. Och jag lyser lite jag med :)
Gonatt och gomorgon. Jag vaknar nog inte alltför tidigt imorgon misstänker jag.
Inte kul
Mitt imunförsvar verkar vara på minus-sidan om man säger så. Halsen känns allt för svullen nu och jag har bara legat som en zombie i soffan sen klockan tre. Kul. Tandköttet är bara något rött som gör ont och min käke verkar ha fastnat i samma läge alltför många gånger under dagens gång. Vad har jag gjort för att det aldrig ska försvinna alla dessa åkommor? Jag har t.o.m fösökt att tänka posivit, som i "The secret". Men inte då, inte ens det ville bita på mig. Jag längtar bara tills sommaren är här,när man kan gå ute utan strumpor och simma i havet. Då inbillar jag mig att jag kommer vara kry. Och på något vis så känns det som att det stämmer också. Jag kommer bo på samma ställe i fem månader i sträck. Grillkvällar på altanen kommer avnjutas med en vacker utsikt. Jag kommer ha tio steg till badplats och min tillvaro kommer omringa mig av kärlek. Jag saknar er där hemma, ni vet det va?
Niklas tog flyget till sjävaste USA idag. Vi får hålla våra tummar för att han kommer lyckas bra med sin lilla miljöbox. Gå gärna in och läs om den och hans företag på:
www.eagleinhat.se
Lägenheten som skulle ses idag ska förhoppningsvis ses imorgon istället. Tur att man känner självaste hyresgästen och hon är en trevlig krabat minsann, så det ordnar sig :)
Nu är det sovtajm, så goodnightii.
Mina bästa år?
När klockan var tio idag väcktes jag av puttningar på mitt smalben. Jag vred och vände på mig, öppnade ögonen och där satt Annika. Tvn slogs på, "Våra bästa år" skyndande förbi framför oss. Annika frågade om jag hade sovit gott, jag svarade ja. Nu kom jag på att jag ljög. Jag har inte alls sovit gott. Mardröm efter mardröm passerade. Jag flyttade igen. Samtidigt som jag skulle till något ställe för att läsa upp mina texter. Ett släp hyrdes på mitt förra jobb och jag fick reda på att han som var chef inte var det längre. Jag blev glad, men sen märktes det att hela personalstyrkan var skumma. Släpet som vi hade hyrt var trasigt, så det lossnade lite efter hand och en bil blev påbucklad av släpet. Pappa som körde svor. Jag satt jämte och var handlingsförlamad. Personalen skyllde på pappa, jag försvarade och skyllde på släpet. Sen kom den förra chefen och bad om ursäkt. Sen någongång så kom Annika och väckte mig.
Tur var väl det. Inga fler mardrömmar tack.
Frukost har ätits och jag funderar på om jag ska ta en långpromenad nu eller senare. Skriva på min text nu eller senare. Duscha nu eller senare. Alla dessa val. Ibland hatar jag sånt. Min svårighet för att överhuvudtaget välja vilken tröja jag ska ha på mig.
På eftermiddagen blir det lägenhetsvisning som står på schemat, så mycket vet jag ialla fall. Ska bli spännande, även om jag har mina grubblerier även där. Tänker dock inte ta upp dem här, men kan återkomma om vad jag tyckte om själva lägenheten sen.
Hej!
Café-tänkande
Min hjärna är lite trötter nu efter allt tänkande och kännande. Undra hur väl man känner sig själv egentligen när det tar så himla lång tid att komma till skott. Ska bli spännande och se vad som blir av den kommande texten.
Snart blir det mat a la köttfärssås och spaghetti, made by niklas. Blir nog mumma, tror jag.
Idag har jag även mailat in en jobbansökan, vart tänker jag inte avslöja. Nästan bara mina kära kumpaner här i Tyresö som vet var. Vill ha det så tills svaret kommer. Ni som inte vet var, ni kan väl hålla era tummar ändå? Och stilla era sinnen med att det är ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha. Det skulle passa som handen i hansken för mig i sommar. Vill vill vill ha! Hoppas jag får svar snart...
Ikväll blir det tvtittande på det mest rörande program som jag någonsin sett -"Barnmorskorna". Går på ettan ikväll. Har ni inte sett det, se det. Man bara smälter av lycka. Barnafödande är något som berör ända in i själen.
Chipp Chopp.
Blä
Well, borde fundera över alla frågor som ska besvaras i min kommande inlämningstext. Jag försöker fundera, men det är så svårt. Koffeinet från kaffet sitter i kroppen, men inte i ögonen som sagt. Så kanske borde man vila dem en stund? Kanske borde man ta en uppfriskande promenad i det vackra vårvädret? Nu är det sånt där underbart väder så att man känner att man kan ta på den ljumma luften. Man nuddar den mjukt med fingerspetsarna och man vill aldrig att den ska försvinna.
Hejpåre.
Ps. jag vet att mina inlägg i dag suger, men jag har redan sagt att min hjärna vägrar formulera sig bra idag. Så läste du igenom hela texten nu, får du helt enkelt skylla dig själv.ds.
Nystart
Så nu bor man de kommande sex veckorna i Tyresö. Jag bor hos de bästa. Ibland drar man verkligen vinstlotten :)
Nyss avnjöts kaffe och chokladtryfflar i köket tillsammans med Annika. Vi diskuterade min skoluppgift som ska vara inlämnad på måndag. Den är svår och man måste verkligen känna sig själv. Frågan är bara om jag verkligen gör det? Många tankar måste tänkas innan det kan sättas på papper. Vi arbetar med självbiografi och visst känns det lite läskigt att utlämna sig själv. Men är man författare så får man ta den smällen. Så får väl se när texten blir klar. Blir nog inte klar idag, bara lite halvt.
Jag sov 14 timmar inatt, så nu är man äntligen utvilad. Läkaren ringde i morse och gav svar på mitt ultraljud på magen. Klockan var bara åtta och jag vet knappt vad jag sa, minns iaf vad han sa och det är ju det som räknas. Så nu står man fortfarande som världens största frågetecken. Tack, 600 spänn åt skogen.
Nu blir det pill med mitt CV. Ett jobb måste man ju trots allt ha. Fast jag ska bara ha det bästa. Jag är trött på skitjobb. Så nu håller jag mina tummar så hårt jag kan.
Chipp!