Demonstration
Visst ser du hur jag sprakar?
Tittut!
Ja, jag vet - Jag har varit dålig på att skriva. Men sanningen är den att orken har inte infunnit sig. Trots en inspirerande vardag så har mina fingrar strejkat. Inga onödiga skrifter har skrivits och inte några nödvändiga heller för den delen.
I går var det en hel vecka sedan som jag entrade hemstaden igen. Och i går började mitt lov "på riktigt". Så för er som kan er matematik kan enkelt räkna ut att jag har hela mitt lov denna vecka. Wow, hon har påsklov, tänker ni. Hon är ledig och kan göra vad fan hon vill, tänker ni vidare. Jo, visst kan jag det. Och sanningen är den att det är precis vad jag har gjort hela tiden fram tills idag. Bara glidit runt som den värsta glidaren och hälsat på folk till höger och vänster. Och folk har hälsat på mig med, kors i taket. Jag har fått uppleva vänskap när den är som bäst. Förra veckan kom Alex hem på påskbesök, så Elin, hon och jag hade kärt återseende med en lång fikastund på Tant Grön. Jag åt skagenråg och drack mitt kaffe medan ögonen koncentrareade sig på all information och skvaller som spreds i våra munnar. Nu är jag mer sugen än någonsin på att åka till Norge, till Oslo, till Alex. Faktum är att jag kommer göra det om bara några helger. Man måste passa på att se grannlandet när det är som bäst, tänker jag. Och dessutom har inte min kropp lämnat landet på flera år. Det är på tiden nu., det liksom rycker i lederna. De skriker efter att få gå på främmande mark, näsan vill lukta på nya saker och ögonen vill definitivt se nya vyer. Jag har en vacker bild av Norge. Undra om den är så vacker och spännande som jag anar? det är inte du som har facit i handen. Framtiden har mina svar.
Påskafton seglade förbi med sin nubbe i handen och skrattande mun. Det var fullt hus hemma hos mamma och pappa och en slags hemkänslan infann sig som jag inte känt på väldigt länge. Kanske var det just alla skratt som gjorde det? Var det att vinden äntligen har mojnat?
Jag har även fått hemkänsla på flera håll. I Pontus lägenhet är allt litet och trångt. Men det känns ändå som...hem. Alla våra möbler finns här, Pontus finns här och Chabo. Egentligen finns allt, utom Pepzi. Kanske var det därför allt kändes så samlat hemma hos mamma och pappa? För att alla fanns där, inklusive min hund?
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade Västervik. För det gör jag. Det ÄR vackert här och man har så fruktansvärt mycket här. Men det ÄR också skönt att ha sett andra ställen. Att fått testa sina vingar, utan någon som helst säkerhet på att de håller. Det ÄR en frihetskänsla att ha klarat av det. Att veta att man kan mer än vad man tror och att få lära känna männsikor man aldrig annars skulle fått. I maj kommer sommaren till mig och jag hoppas den har värmen med sig. För då väntar sommarstaden på mig och huvudstaden får vänta tills hösten och kylan kommer åter. Nya äventyr väntar, bara framtiden har svar.
Idag åts det skagenråg på Tant Grön. Ja, jag vet. IGEN. Men sällskapet var utbytt mot Julia och Anna. Och senare även David. Det var så mysigt att ses igen. De kommer bli tomt i sommar. Men det är väl bara till att åka några turer till Jönköping. Svårare än så är det faktiskt inte.
Under alla dagar sen jag kom hem denna gång så har jag gång på gång fått uppleva det. Med Elin, med Pontus, med Alex, med Pepzi, med Chabo, med Annika, med mamma, med pappa, med Therese, med Julia. Jag har fått uppleva något med många olika personer och vid olika tillfällen. Jag har fått uppleva vänskap när den är som bäst.
Igår var det bowling som gällde. Jag slog personligt rekord och låg bara 20 poäng ifrån pappas prestation. Ibland tror jag på Gud. Han satt nog och höll tummarna för mig. Jag tror det.
Nu blir det promenad, utan musik i öronen, men med en Chabo vid min sida. Så man ska väl inte klaga antar jag.
Chip och hej!
Skrivande penna
Jag vet bara att jag sitter här i min säng/soffa och ser ut över kuddar i högar och ett ormbo av sladdar. Men jag vet vad som ska packas och det är inte mycket. Jag har inte mycket här. Det enda som spelar roll här är nog egentligen mina skrivblock och mina pennor. Allt annat bär på något som bara gör att mina axlar tyngs längre och längre ner. Jag skulle vilja lämna allt. Alla saker kunde skänkas till någon bättre behövade.
Är hon fullständigt från vettet? tänker du.
Ja, kanske är jag det. Eller kanske ser jag äntligen det som spelar roll i min värld? - Dansande bokstäver i en vacker melodi.
Kanske skiter jag rent ut sagt i vad som finns i min garderob? Kanske köper jag bara nya saker av ren slentrian? Kanske är det ända jag behöver just en penna och ett papper?
Det skiter väl du i, säger du.
Ja, gör det då, säger jag. För jag skiter i om du skiter i det, det är upp till dig.
Vaddå upp till mig?, frågar du.
Ja, ingen tvingade dig igenom denna märkliga kvällskrift. Den skrevs av spontanitet och ska läsas av spontanitet också.
Tack för mig!
Gonatt.
Annikas dag
Livet känns ordnat för ett tag framöver nu och jag vet åtminstone hur jag ska förhålla mig till saker och ting i sisodär 6 månader. Vilket känns ovanligt långt och framförallt - tryggt.
Underbara Annika har firats med paket och kaffedrickande. Tösabiten fyllde ju 21. Gränsen mellan barn och vuxen är passerad på något vis. 20 är ju ändå en rätt flummig ålder. Så nu är hon en riktig vuxen min kära vän. Och här står jag och trampar på tröskeln.
Nu måste jag sova, skolan kallar imorgon bitti som vanligt. Natti!
Fel låt vann
Det är precis så vår helg har sett ut. Vissa kan säkert tycka att vi slösat bort vår tid genom att sitta inne hela dagarna för att in princip inte göra någonting. MEN, jag anser att det är att ta tillvara på tiden vi just har gjort. Vi har umgåts med bara varandra. För vi klarar av sådant, vi måste inte klättra på berg för att känna att vi har gjort något med vår dag.
Igår gick vi bara ut en gång. Vi gick till affären och köpte cola och cashewnötter. Innan dess hade vi sovit och latat oss framför tvn med "Carrie" springades omkring och leta skor.
Vi lagade vår egen pizza för första gången i går också. Kors i taket, den blev den godaste pizzan som någonsin nuddat vid våra tungor.
Melodifestivalen rullade förbi på tvskärmen igår kväll och vi höll höll våra tummar för Sanna Nielsen och "Empty room".
Vi röstade t.o.m. Hjärtklappning rakt igenom var det som gälde i väntan på att få veta vem som var den stora vinnaren. När resultatet kom, så kom också besvikelsen. Charlotte och "Hero" vann. Jaha, fel låt vann som vanligt.
Varför finns det överhuvudtaget en gury som ska få ha halva makten. Jag menar, hur många sitter de i varje gury? 10? 15? Så sitter hela svenska folket och tittar och vill ha en annan låt som vinnare. Flera miljoner männsikor vill ha en annan låt, men nej nej, låt guryn styra och bestämma vem som ska vinna så Christer Björkman blir nöjd. Skicka en tjej som vunnit innan, hon vinner säkert igen. Eh? Skicka en tjej som ser ut som en dragqueen, då får vi gay-röster också. Eh?
Eller hur tänker dem? Ska vi låta en gury ha halva vår makt? Var det bara jag och Pontus som tycker att fel låt vann?
Hammarby sjöstad, JA TACK!
Vackra klädkreationer dansar runt på tvskärmen och jag har en personlig kock ute i köket. Snart serveras mat här mitt framför mig och jag har en känning om att det kommer smaka alldels gudomligt.
Denna slö-dag omvandlades runt halv fem till en liten tripp till Willys i Sickla. Tvärbana och Hammarby sjöstad som susade förbi. Annika frälste mig första gången jag var där och nu förde jag det vidare till Pontus. Ge mig en lägenhet där. Tack! Mer spännande artitektur på en sådan liten yta får man leta efter och hela atmosfären är en helt annorlunda än någon annan stans. Man ser vatten alldeles bredvid och stadsbilder på håll. Luften känns ren, trots att det är nära till motorväg. Tankarna som tänks där tänks inte i onödan. Tänk på det ni ;)
Tittar ditt barn på CN?
Ingen hund är med denna gång, vilket innebär en hel del frihet och slöhet. Därför ligger vi fortfarande i sängen och tittar på Cartoon Network av alla kanaler. Många gånger frågar jag mig hur denna kanal kan vända sig till barn. Det är olika monster som springer omkring och blir jagade, misshandlade och uppätna. Kanske är det inte så konstigt att småbarn blir allt mer våldsamma och att de använder mer kränkande verbala formuleringar?
Svar till "Lisa": Letar du efter definitioner så gå in på Wikipedia eller sök på Google.
Tyresö landsbyggd
Idag har jag och Annika gjort nya upptäkter i Tyresö. Eller, på landet i Tyresö. Vi fann en resturang vid namn "Tonys place", en bildelsaffär med en grön-gul färg på fasaden som gjorde mig ännu mera illamående än vad jag redan var och vi fann också den mest välsorterade och välstädade mataffären vi någonsin skådat.
Den egentliga anledning till att vi befann oss i detta "någonstans i ingenstans" var pga. att Annika skulle på arbetsintervjuv på en trädgårdsmöbelaffär. Som för övrigt höll beydligt högre klass än "Tonys place".
Man blev verkligen förundrad över att detta lilla samhälle är en del av Stockholm. Lugn trafik, 5 personer i affären och detta kallas Stockholm. Jow, ibland är inte verkligen så som man tänkt sig.
På tvärbanan i min ensamhet hinns många tankar tänkas. Bland annat undrar jag hur vida psykiskt instabila männsikor söker upp jämnlika. Söker de sig till varandra eller ifrån varandra? Hejar de på varandras tokigheter med grön flagg? Eller spottar de på den som redan ligger och ser heller ingenting annat? Är du en psykopat utan att veta om det? Eller vet du att du är det, men tystar dig själv i tron på att ingen annan ska märka?
Baka till
På en av mina adresser. Där naturen luktar melon trots en gråtande himmel.
Imorgon åker jag härifrån igen, kanske får jag ett efterlängtat adressbesök på eftermiddag med?
Ny adress skapar nya möjligheter
Jag trodde inte jag skulle klara av att äta middag idag, med tanke på min skeva mage som vägrar ge med sig. Men Annika var en gyllene ost och satte på spisen och det lagades pasta med broccolisås. Det var så gott och jag var glad över att kunna få ner något överhuvudtaget. Kära magen är kanske inte överlyckig för tillfället, men inte underlyckig heller för den delen. Så jag ska inte behöva gråta på någons axel.
Har man världens bästa Annika vid sin sida som man får promenera med i kvällens sken, så har man väldigt mycket. Det vet jag. Även när jag har solen i ögonen. Beskåda själv.
Jag har kommit underfull med att jag inte har något "hem", jag har bara en drös med adresser där jag råkar befinna mig på titt som tätt. Adress a la Tyresö stannar med mig en natt till visade det sig, trevligt trevligt :)
Imorgon är det Hägersten som väntar och som ligger för mina fötter några dagar framöver. Förutom den lilla avstickaren till läkaren på onsdag då. Då vankas svar från fem fyllda rör med blod och en kopp a la urin. Annars blir det som sagt Hägersten och min kära bäddsoffa som får stå ut med mig ett tag, sisodär 9 dagar. Sen bär skeppet vidare mot Västervik, med slutdestination Pontus. Jag ser fram emot 10 mysiga dagar att hålla handen. Det ni, det kallar jag lyx!
Dessutom är även min pingla Alex på besök under påsk! Är det någon som vågar gissa på hur mycket kaffe som kommer blandas med choklad tillsammans med denna fröken under mitt lov?
Annikas utrop om att denna bild "är så fin" får mig att vilja dela med mig lite till er. Ibland är jag förjävla generös, eller hur?
My angel
Igår kväll blev det melodifestival och sen var jag hur trött som helst och ville sova. Men då hängde jag istället med Annika och Indy ut i friska luften och piggnade till. Väl inne knåpades det med stämsång och textsvårigheter. Men det blir kanoners i slutändan, känner mig stolt och nöjd över vad vi åstakommit.
Sömnen kom till mig sistodär frammåt halv tre och vakenheten gjorde sig välkommen vid halv tolv idag. Sen dess har jag mest skrivit. Nu har jag bara en liten rast. Annika och jag har fikat nyss. Det måste vara det mysigaste som finns - att sitta i ett städat kök, dricka kaffe och prata om livets alla möjligheter. Någon som håller med?
Just nu längtar jag efter ett eget hem, med ett eget kök att mumsa bullar i och lösa stora och små ting. De kommande dagarna ska jag leta som en idiot efter en ny bostad till hösten. Jag vill ha alla saker på samma ställe igen och slippa säga till läkaren att jag bor i en väska. Det är väl ändå inte för mycket begärt?
Slut på rast, dags att återgå till det seriösa skrivandet.
Ciao!
Vårdag och vår dag.
Den här dagen blev en lyckad sådan. När vi åkte igenom Hammarby sjöstad så förstod jag vad Annika menat innan när hon beskrivit så kärleksfullt hur fint det är där.
Jag har hittat mitt drömställe. Kändes som en korsning mellan NY och Stockholm. Husen stod stolt på rad och skröt över varandra. Det shoppades en hel del idag, även att tanken bara var att vi skulle se oss omkring lite. I Sickla, som var huvudstationen, fanns alla affärer man kan tänka sig. Och på designtorget ligger en fin laptop väska och väntar på att bli min. I väntan på att bli rik så handlades det andra saker. Bla, denna fina påse med vackert innehåll.
Vi var även på Willys och jag har aldrig någonsin innan känt att det är en lyxig plats att befinna sig på. Men när man kan unna sig lite extra och ändå få ett billigare pris än vad man skulle fått i en annan affär... Ja, då är det svårt att låta bli att känna sig som en lyx-tant med en nybakad baguette i korgen. Påsarna med mat och kläder blev lite tröttare än oss, så de fick vila på bänken vid busshållsplatsen.
Exakt vad jag handlat får bli en överraskning till en annan dag :)
Denna lördag började med frukost på altanen i solskensvädret och löpte på i samma anda. Nu blir det matlagning. Det blir mumsig kyckligsoppa. Sen väntar melodifestival och att vi tar upp lite till gitarrspeleri med sång denna kväll med är snarare en självklarhet än ett måste.
Ha en riktigt, riktigt mysig kväll nu kära vänner! För det ska jag ha ;)
Naturens lagar i balans
Idag ska Annika vidga mina vyer och ta mig till Hammarby sjöstad och Sickla. Me like.
Det blir promenad i det ihållande solskenet och åkande på den mysiga tvärbanan. Naturens under är något speciellt minsann.
Men först blir det frukost med keso och avokado så kroppen orkar hålla sig upp. Efter gitarrspeleri och sång en hel natt är man en aning matt. Tiden sprang iväg och vi skrattade åt våra skämt och njöt av våra idéer. Ja, jävlar vad vi är bra, den där Annika och jag!
Lilla magen
Min mage, jag och Annika åkte bil till läkarmottagningen idag. Min mage blev tryckt och lyssnad på och jag fick berätta hur den mådde för läkaren som anteckande, klämde och lyssnade tillbaka.
Prover togs och ett återbesök är inbokat till nästa vecka. Vi hoppas på det bästa, min mage och jag.
Annika var en pärla som skjutsade mig dit och satt och höll mig i handen i väntrummet. Tack skruttan!
Mamma och pappa förgylde min tillvaro idag. Det blev häng i min soffa, bilåkande och pizzaätande hemma hos Annika. De var här i första hand för att gå på båtmässan och det gjorde mig ännu mera sugen på sommar, sol och åka båt. Våran båt. Sitta på berg och titta ut mot en rosa himmel. Lyssna på naturens musik. Och bara vara.
Ikväll är det "Lets dance" och "Hjälp!" som står på tvtablån hos mig och Annika. Jow, för det blir så att jag stannar ett tag till. När man har det så bra, varför flytta på sig?
Pontus är sjuk och han hade varit anledningen till att följa med mamma och pappa, så vi får vänta med att ses en vecka till.
En hel vecka till utan dig, saknadsvärt till max. Ni som inte levt i ett distansförhållande kan omöjligt förstå känslan av att inte veta när man ses nästa gång, att inte ens kunna ses en snabb stund på kvällen eller att det inte är en möjlighet att ta en fika tillsammans mitt på dagen. Men snart är det slut på distansen och vi plockar fram all närhet vi bara kan.
Måste bara säga en sista sak: Det är vår nu! Och trots alla krämpor hit och dit så kryper t.o.m lyckokänslan in i den onda magen. Japp, ni läste rätt. Bakom mina trötta ögon döljer sig vårkänslor och jag vill pussas, hoppa och slicka i mig all sol jag bara kan.
/Sophie
Indy Sky
Här är den lilla guldklimpen, precis som jag utlovat. Är han inte helt underbar? :)
Annika och jag har precis kommit in från en promenad med han och nu ligger han och sussar...
Förlorad i ett hav av moderskänslor
Jag känner mig halv. Jag vill så gärna träffa Pontus i helgen, men självaste resan tar emot...men ändå inte. Kan få skjuts hem i BIL, men måste ju åka busshelvete tillbaka sen på söndagen. Waah, det suger att bo i en ryggsäck. Ge mig ett riktigt hem, någon?
Nu sitter jag här och smaskar bulle och sörplar kaffe, allt i ensamhet. Det skulle kunna vara så trevligt. Men nu är det bara gott och jag försöker ladda om mina batterier. Jag skakar av saknad.
Elin skulle kommit till mig i helgen. Men inte ens det slår in. Jag är sur på hennes medarbetare som inte kan ställa upp en endaste gång. Ska det vara så svårt att unna den lilla flickan lite fart och fläkt?
Två personer som är värda all världens guldstjärnor är fortfarande Annika och Niklas som låter mig bo under samma tak och äta deras goda maträtter och dricka kaffe som bryggs i en bryggare. Sånt gör mig faktiskt lycklig. Och det gör det fina vädret med. Solen skiner och kaffelukten har tagit över hela lägenheten. Men fortfarande är jag inte nöjd. Kanske är det bara jag som är bortskämd och ska ha allt hela jävla tiden?
Jag borde göra så mycket idag. Både skriva, läsa och promenera skulle sitta fint. Men icke, har sitter jag och knapprar på tangentbordet som om det vore det viktigaste i hela världen.
Lilla Indy är här också och han måste vara den sötaste Lamm-hund som någonsin existerats. Vi är lite kära han och jag. Inatt låg han tätt intill och andades djupt. Han verkade känna sig så trygg och det fick mig också att känna trygghet. Hur är det egentligen möjligt att en sån liten krabat kan väcka sånna moderskänslor?
Senare under dagen hoppas jag på att kunna ladda upp lite bilder på han, så ni får ta del av den lilla charmgossen.
Annika och Niklas är för tillfället på Ikea. Jag blev tillfrågad att hänga med. Det var en sådan sak som jag kände att jag skulle vilja, en vanlig dag då man inte har något annat som står på schemat. Idag är andra saker inplanerade som jag tidigare nämnt. Frågan är bara om mitt schema kommer följas idag? Kanske hade min kreativitet väckts mer av att gå mellan tallrikar och matbord?
Mot alla odds
Skoldagen var ändå givande och speciellt eftermiddagen som som fick både den ena och den andra nya synsätt på.
Igår visade Annika mig en serie som jag inte sett innan: "Califoniacation". Vi har sett 5 avsnitt av 12 nu och jag längtar efter vi ska se klart den. Ni som inte sett den och gillar "Sex and the City" lär älska denna precis som jag gör.
Den handlar om en manlig författre som har fått skrivkramp och hur han tampas med det och samtidigt försöker återvinna sitt ex som han har en dotter med, som förövrigt är ascool. Att serien dessutom innehåller många roliga sexscener gör ju inte precis saken sämre!
Lite mer filosofiska funderingar kanske läggs ut under kvällen, så håll utkik! Och hörrni, kommentera mera. Jag vet ju att ni läser ;)
/Sophie
Ditt skinn får mig att kräkas
Pontus och jag åkte på roadtrip till Linköping i lördags och det handlades lite smått och gott. Jag köpte bla. en superfin jacka. Meningen var att jag skulle inhandla en skinnjacka som jag hittat. Men när jag väl stod där och hade pengarna på kortet så var min uppfattning om jackan förändrad.
Den kändes konstig och jag kom på att det faktiskt är en SKINNjacka, en LIKjacka. Jag tänker inte vara så egoistisk att jag ska klä mig med döda djur. Jag vill inte få dåligt samvete när jag ser på min hund eller på vilket djur som helst. Jag vill inte se dem in i ögonen och säga "Jag är ledsen över att din brorsa fick stryka med, men nu har iaf jag fått mig en jacka"
Och jag vill inte se ut som alla andra brudar som springer omkring i sina skinnjackor. Jag vill inte se ut som någon annan. Jag vill se ut som mig själv och vara mig själv. Så bara låt mig vara det också.
Många tankar hann tänkas under lovet. Och jag är rädd. Jag vet vem männsikan är. Vi vet vem det är. Men du vet inte. Du ser med stängda ögon, min vän. Öppna dem nu förhelvete, innan männsikan river upp din blick så du aldrig mer kan se.
Bussresan hem var lång igår. Musik spelades i öronen och två män förde dialog i bakgrunden, på sidan om mig satt de och pratade om sina relationer, om sina jobb och om det nya livet i Stockholm. Jag kunde inte låta bli att lyssna förbi musiken emellanåt. Det kanske du också borde göra ibland, min vän?
Annika var en gullig, som vanligt iof. Men igår extra gullig och kom ända till centralen och mötte upp mig. Sen åkte vi hela vägen hem till Tyresö.
Jag trivs så bra här. Det gör min tandborste och mina kläder med. Så kanske flyttar jag in här i april? Jag får se lite hur pass smidigt det blir med att flytta mina kartonger och min soffa till Västervik. Bara själaste April har svaren.
Nu är jag lite trött efter min föfrsta skoldag efter lovet. Så Annika är ännu lite gulligare nu och lagar soppa till oss. Ibland är livet bra härligt. Du kanske borde uppleva det du med, min vän.
Sen är det skolarbete varvat med tvättning som gäller. Ciao!