Måndag = helgen är slut
Efter att ha varit på en underbar verklighetsflykt under helgen, så är det nu dags att ta tag i det igen. Skrivblock, penna och dator väntar på mig. Det ska skrivas i några timmar, sen promenad, sen mer skrift, en till promenad och sen ännu mer skrivande.
Är väl typ det ända som jag har att säga, måste sätta i gång nu. Kanske kommer det några "kloka" tankar senare...
Dagen före fredag
Jag mötte upp Elin idag, för promenad och frukost. Jag fick se alla vackra bilder från hennes resa och det väckte en björn som sov, skulle man kunna säga. Ge mig värme och sol NU, någon?
Vi åt årets första semla på stan förut också. Jösses, vad smarrigt det var!
Skrivandet tuffar på framåt, men det går lite för sakta. Vad ska jag göra för att lyckas åka X2000 och inte Kustpilen? ...Jag har funderat länge, men finner inget svar. Jag kan sitta en hel dag och pula med en text. Vill inte riktigt släppa taget. Håller allt för mycket inom mig, det finns så mycket mer än det som skrivs ner på pappret. Varför kopplar inte handen och huvudet ihop ordentligt?
Ja, jag vet. Jag sa att jag mår bra. För det för jag. Men det finns fortfarande för många tankar som tänks, som inte ens är värda att fundera över...än mindre prata om. Men det gör jag ändå, kan inte hejda min egen tankeverkstad. Den snickrar utan min tillåtelse. Dumma.
Ett nytt hem har jag lyckats skaffa mig också. Som det känns nu så kommer jag bo här längre än vad jag gjort i mina senaste krypin. Och det är positivt. Även jag behöver lite stabilitet, trots att jag döljer det lite väl mycket ibland. Men att få njuta av hemlagad mat, mysiga hemmakvällar och läsa böcker är sådana saker som gör att andningen går lite, lite lättare.
/Sophie
Dagens morgon är en god en
Elin frågade härom dagen "Kommer inte du och Thea sakna varandra jättemycket när ni slutar skolan?" Var efter jag utbrast "JO!"
Nu orkar jag inte skriva mera, måste käka min havregrynsgröt och sörpla lite kaffe, så man orkar med den här dagen. Ska skriiiiiiiiiiva. Önka mig lycka till.
Igår försvann ganska många menlösa tankemönster
Får jag?
Vad är bäst: Att vara oförstådd eller att inte förstå?
Saker sägs, men ingenting lovas
Saker lovas, som inte hörs
Påståenden krossas, du blir rädd
Låt mig hålla din hand, även att jag är frusen
Trasig
Gårdagen gick fort, förmodligen för att jag försvann in i min text. Det var skönt att för en gångs skull ha ro till att göra det. Men jag fick sota för det inatt. Mardröm efter mardröm passerade och jag vaknade sådär jobbigt varm och panikslagen ett flertal gånger. Så idag ska jag jobba på att bli klar med texten innan kvällen är kommen. Det värsta är att jag inte känner mig pepp på att skriva nu, orken har inte kommit tillbaka än. Tröttheten sitter verkligen i och jag drar mig för att sätta mig in i den där hemska världen igen. Ni kan inte förstå hur jobbigt det här kapitlet är att skriva, inte heller något jag begär...men jag vill bara säga det: jag går nästan sönder när jag tvingas läsa vad jag skrivit gång på gång på gång...
Tror jag ska samla ihop mig själv lite och promenera jycken ett varv. Sen blir det kaffe och skrift, så det står härliga till!
Trevligare att skeda än att skeva
Drömmen om en verklighet
Att jag inom en vecka dessutom har mitt eget krypin, där jag får sova i min egna säng och där mina egna prylar kan få skräpa runt hur bäst de vill...ja, den känslan - Obeskrivbar.
Idag sov jag lite för länge. Och mina drömmar innehåller sånt som jag inte vill tänka på. Lämna mig ifred och låt mig drömma om hoppfullhet. Tur att livet utanför drömmens värld är så mycket behagligare.
Min rotlösa känsla spelar av sig i det jag skriver just nu. Jag märker att det blir lite osammanhängande, lite suddigt, lite skissaktigt. Men jag är sån nu, kan inte ändra på det över en timme, eller ens en natt. Därför får ni stå ut med att läsa sånt skräp som det här. Det är inget jag tvingar er till, ni gör det för att ni vill och inte för att ni måste...Precis som med så mycket annat, inte sant?
Nu ska jag lämna både er och mig själv i fred en stund, förhoppningsvis hela dagen och bara skriva på sånna där hemskheter som ska planterna sig i min roman.
/Sophie
Magi, trans och sånt
Ytterligare en helg har passerat och vi går hela tiden mot ljusare tider. Ändå är inte längtan efter värmen större än snowboardglidande. Kanske kan man få till en resa, trots allt?
Hela den här dagen har gått i ett slags magiskt trans. Bara lyckan att få sova bredvid någon gör min dag. Vi vaknade upp med en ganska påtaglig huvudvärk. Men efter lite trevligt intag av diverse onyttigheter så var man på topp igen. Frukosten var bäst - glass! Mums!
Stannar en natt till i denna underbara miljö. Vågar inte lämna Fia nu, eftersom vi sett skräck kvällen till ära. Lizzan gjorde oss sällskap också, vilket var trevligt värre!
"Barnhemmet" var filmen förresten. Blev dock besviken på skrämselfaktorn, hade förväntat mig så mycket mer. Bara ett fåtal tillfällen som händerna hölls framför ansiktet istället för om cola-glaset. Så mja, vill ni se en lite mesig skräck så...ja se den. Annars kan man nog lika gärna låta bli.
Nehepp, time to sleep. Imorgon väntar skriverier, så nu ska jag drömma om boken hela natten...
Nemen se där!
Nu kan jag skriva på mitt kapitel utan massa irriterande tankar. Uuuuunderbart!
Hejpåre.
Är det bara jag som har problem med min mobil idag?
God morgon - det är vinter!
Natten tillbringades mestadels i vaket tillstånd. Det gick upp några ljus för mig längs vägens gång och nu är en text skickad till min handledare. Inte den texten som var tänkt från början, men en text är alltid en text som man säger...
Ska fortsätta pyssla med det kapitelet som skulle varit inlämnat idag, vill kunna lämna in det på torsdag. Och jag SKA göra det. Känner mig ändå ganska pepp på det nu. Vet inte vad som hände igår kväll sen, men jag lyckades iaf leva mig in i fiktionens värld så pass att boken var det första jag tänkte på när jag vaknade. Så idag tackar jag alla övre makter för att jag fått glöden tillbaka. Nu är det bara förkylningen som ska väck också. Sen är jag fit for fight på allvar.
Nu väntar promenad med min käraste hund i det gnistrande vinterlandskapet. Borde ta med mig en kamera ut för att föreviga små lyckostunder. Men den är tung, fast jag är rätt stark när allt kommer omkring...så den kanske följer med ändå.
Jag är en jobbig individ
Blir till att se över ekonomin och vända på varenda krona, för det här måste göras nåt åt!
Jag spyr ord på er
Hundra kansken spelar fia med knuff i skallen på mig. Och det handlar inte bara om mina texter. Det handlar om allt. När för mycket händer så blir det övrhettning i min hjärna. Och hjärta.
Ställ mig på en bräda på det bästa berget du kan hitta och låt mig åka på snötäcket...
Förlåt för mina oskrivna blad, men...
Lovet har swichat förbi snabbare än väntat, vilket i och för sig betyder att jag haft det bra. För det har jag. Är dock förkyld med världens värsta hosta, men jag klagar inte ändå. På ett sätt var det värt det, eller förresten...på alla sätt. Man blir ju alltid frisk någongång så...
Det som känns tristare än tristat just för tillfället är att alla runt omkring mig verkar lämna landet. De droppar av en efter en. Och här sitter jag. Men snart ska världen och jag mötas igen... Ska bara skriva klart min bok och spara mina slantar. Blir nästan lite rädd när jag tänker på hur mycket som kan hända och hur mycket som faktiskt har hänt bara det senaste året. Men med tanke på min underbara start på året så kan det inte sluta på fler än ett sätt!
Jag måste ersänna att jag har världens bästa vänner, all kärlek till er.