GOMORRON!
Somnade halv fyra och vaknade tio över nio. Och jag är pigg! Sömn är tydligen överskattat! Dags att ta tag i denna dag. Gröt och té är intaget. Nu väntar ett nytt kapitel på att få bli skrivet. Och idag ska jag minsann unna mig en promenad i det vackra vädret också.
Hejpåre.
Nattarbete is the shit!
Det är snart morgon för vissa, mitt i natten för de flesta och arbetstid för mig. Mina sidor som skulle fixas med är klara och ivägskickade. Så det som ska göras i textväg framöver är nya scener som ska byggas upp. Ja, iaf fram tills på torsdag. Sen är det omarbetning som gäller igen. Men jag älskar när det rör på sig, när man ser utveckling och att skrivarglöden lyser igenom i texterna.
Det var länge sen som jag arbetade såhär nattetid. Hade nästan glömt bort hur fruktansvärt produktiv jag är under dessa timmar. Ska kommas ihåg mer tydligt i fortsättningen! För då står jag snart med en helt färdig bok i handen!
Nu ska jag äntligen få sova några timmar innan det är dags att ta tag i skriveriet igen. Måste ju skicka iväg texter till klassen också. Ska fundera på vad dom ska få bita tänderna i denna gång nu innan jag somnar.
Natti!
Lite snack och mycket verkstad!
Sov gott allesammans. Det lär jag göra sen, ska drömma om en sommardag på en brygga - så det så.
Sunny day!
Jag vill bara ut och gå och låtsas som att promenaden är det viktigaste i hela världen. Dessvärre har jag inte tid med det, utan får nöja mig med att titta ut mellan gliporna vid persiennerna. Ja, för dom är för...för att skydda mig från att se solen. Ska försöka lura mig själv med att det är snöstorm ute och greppa papper och penna. Kanske till och med ska hämta en kopp té för att få till den rätta stämningen?
/Sophie
Bla bla blaaa, bladder-pladder!
Idag väntar frukost, städning och dans. Och mellan detta : skrivning.
Ha en fin dag på er! Jag kanske skriver något mer här om inspirationen sinar...så håll utkik!
/Sophie
Äckligt käcka männsikor får tydligen inte existera längre än i en kväll.
Jag mår illa av tanken på hur mycket som jag har att pyssla med den kommande månaden. Det dubbla i detta är också att jag mår minst lika illa när jag tänker på hur lite jag kommer att ha att göra när skolan är slut.
Jag vill ha struktur igen, är trött på konstiga utsvävningar och spontaniteter. Ge mig ett jobb, en bostad och en trygg famn. Jag orkar inte virra omkring på det här sättet längre.
Som plåster på såren som natten orsakade så fick jag mig en riktigt fin morgonpromenad med Tengver och Ipzie. Lite värmande kaffe på det och några gaffelslag i huvudet senare (oroa er inte, det hela handlar om reseach) så var jag på banan igen. En scen som jag försökt skriva i flera veckor har äntligen tagit sin form. Eller jag vet åtminstone vad som ska hända och därför ska jag nu slå mig till ro för att skriva ner den också. Har även hunnit med en lunch på Stadtshotellet tillsammans med Fia och Alex. Jag ansåg mig själv värd det, eftersom dom snart ska lämna landet igen. Och denna gång åker dom båda två. Huxflux så ska man försöka överleva utan deras trygga närvaro. Önska mig lycka till med det, säger jag bara...
Längtar efter sommar, sol och bad. Långa kvällspromenader i solnedgång. Sitta på en brygga och se en ny dag ta sin början. Äta en glass med strössel. Och så lite grillfest på det.
Kan inte för hela mitt liv förstå varför vintern envisades med att komma tillbaka idag. Det är så där kallt så att man kan tro att man färdats tillbaka några månader. Fattar inte vädergudarna att det ska vara vår nu? Oj oj oj.
Nu ska jag krypa ner i sängen med mitt block och leva mig in i bokens värld med misshandel och missbruk. Det är min drog och det är ganska skönt när man tänker efter.
/Sophie
Jag är så äckligt käck, jag vet!
Visst är det härligt när man äntligen tar sig i kragen och gör det man faktiskt har tänkt? :) Jag var svintrött innan träningen, men pigg som en lärka efter. Mirakulöst försvann alla krämper och bekymmer. Och den där efterlängtade bastun satt som en smäck!
Eftersom jag har lovat mig själv att sova tidigt ikväll så ska jag även hålla det löftet och hoppa till kojs nu. Ser fram emot en ny sprakande dag!
Gonatt på er!
Oh, this is the start of something good, don't you agree?
Gårdagen vandrade jag mest omkring i bubblan från lördagens bravader och det är nog först nu som jag börjar krypa ur den helt. Därför ska kvällen bestå av Body Balance och sen bastubad - skönt. I textväg har jag idag tagit mig för att börja läsa igenom mina alster och kommit fram till att jag äntligen kan ge mig själv konstruktiv kritik. Så morgondagen ska bestå av rättning av de kapitel som finns...och det är ju ganska många så jag har hårda arbetstimmar framför mig. Men jag börjar se allt på ett annat sätt nu, förstår att det faktiskt kan bli någonting riktigt bra av det här. Hade ju lite tappat gnistan ett tag, men när man ser helheten blir allt så mycket lättare!
Jag ska sova tidigt ikväll och börja min morgondag med en härlig grötfrukost och kaffe. Och sen bara skriva, skriva, skriva. Ska även ta mig för lite reseach-arbete...så önska mig lycka till!
Du vet var du hittar mig, oftast i alla fall...
Jag har sjukt mycket att göra den kommande månaden, eftersom vi har en stor inlämning den 16:e April. Så nu är det skriva, skriva, skriva som gäller. Förhoppningsvis hinner jag slänga in ett och annat inlägg här med. Mycket för min egen skull, men även för er små intresserade själar :)
Så inom den närmaste tiden vet man var man finner mig: på härliga vårpromenader, på gymmet eller i hemmet med ett block och penna i handen. Det enda undantaget är på lördagar, då det vankas tjejgalej - som alltid. Det vill säga förfest med tjejerna och senare ner på stan för att skaka rumpa på Palle. Vi har det så kul, mina tjejer och jag! Och ofta ställer jag mig frågan: Vad vore jag utan er, mina kära livskamrater? <3
Nu är det dags att inta den riktiga skrivpositionen - halvsittandes i sängen med dator framför mig och block och penna i handen. Nu är det slut på latandet, blir jag trött så får en kopp kaffe eller två åka ner i magen - nemas problemas! En bok väntar faktiskt på att bli klar!
Negativ är nästan samma sak som positiv, fast tvärtom
Jag har ingen ny text att lämna in, jag har feber och halsont. Men imorgon förmiddag åker jag till Stockholm och glömmer bort allt vad sjukdom, trötthet och skrivkramp att göra. Har längtat så efter att få träffa klassen igen, speciellt Thea. Känns som evigheter sen och jag vill bara få strosa omkring, dricka en kaffe och ha textsamtal med henne. Ingen förstår sig på mina texter så bra som henne!
Annars har jag nog inte sådär jättemycket att säga, är svårt att säga något utan att säga för mycket. Och när febern talar så blir det lätt fel ord som kommer ut. Men jag går fortfarande mot bättre tider och tycker om att våren är på ingång. Det bubblar så härligt i kroppen när vårvindar smeker mitt hår.
Idag fyller förresten min älskade Annika år! Grattis på 22-årsdagen gumman!
Time to sleep. NattiNatti!
/Sophie
Solen är på min sida nu
Funderade på att ta en sväng till gymmet i morse. Men jag skippade det och åt min gröt och drack mitt kaffe i lugnan ro tillsammans med Therese. Blev en ganska sen natt inatt, eftersom jag inte ville sova. Men när väl huvudet hamnade på kudden så somnade jag som en sten. Inte ens några mardrömmar nådde mig - skönt.
Träningen väntar ikväll och innan dess ska jag knåpa vidare. Kanske dricka en kaffe med en vän eller två innan sömnen väntar. Vem vet, vi får se...som alltid. Jag är så spontan att det är farligt ibland.
Ha en underbar dag vänner.
Text och tankar
Har kommit underfull med ganska många smarta (om jag får säga det själv) saker den senaste tiden. Nämligen följande: Att man bara ska umgås med såna männsikor som gör en glad och på bra humör. Annars kan det kvitta. För vad får man ut av att vistas i samma rum som en negativt-laddad person?
Jag blir lycklig av folk som man kan samtala okrystat med, såna som man kan säga precis vad man tänker och känner till. Och såna som man kan dela drömmar med, både natt, dag och framtidsdrömmar. Jag vill ha folk som vill gå med på mina promenader och som även vill dela sina små stigar med mig. Jag vill titta på solen och säga... Nä, nu räcker det. Fasen vad jag snöar in i saker idag. Vad är det med mig?
Förresten så är jag hungrig. Kan du laga en smarrig måltid åt mig? Inte? Nehe, då blir det väl en köttbullesmörgås och ett glas oboy. Lät inte så tokigt det heller, eller hur? :)
Finner ro
Febern är ett minne blott och jag har flytt stan för några dagars utandning. Jag behövde bara komma bort lite och se ny miljö, även att den inte är helt obekant för mig så ger den mig ro. Molnen ligger tunga och jag njuter av att inte behöva gå utanför dörren. Mitt block ska få följa med mig till soffan och vi ska sitta där tills klockan närmar sig åtta. Då blir det myskväll med let´s dance och sällskap igen.
Många gånger under de senaste månaderna har jag ställt mig själv frågan: Vad vore jag utan mina vänner?
Och svaret lyder alltid: Ingenting.
Det är därifrån jag får min livskraft när jag är på väg att falla ner för stupet igen. Tack, mina älsklingar!
Jag har trötta ögon, men vet att jag enbart har mig själv att skylla - så går det när man ligger vaken halva nätterna och pratar. Men ibland har man bara sådär kusligt mycket att berätta för varandra, även att det kan vara helt oväsentliga saker så skapar man en egen mening i det man fakiskt säger. Tankarna snurrar iväg och snart har samtalet fått en djupare innebörd än vad det flummiga snacket var dömt till från första början.
Jag trivs när jag kan andas ut. Som här. Disken väntar på mig i hon. Sen är jag redo för mitt textknåperi och för er som inte visste det..så är diskning det bästa jag kan göra straxt innan jag skriver. Så detta, mina vänner, bådar gott!
Minnesbiler från det som varit
Vi satt i soffan, hade nyss tittat på Bedtime stories när våra barndomsminnen ploppade upp. Ett efter ett påminde om det som varit, både bra och dåligt.
Vi försvann i det förflutna och åkte buss till stan. Jag satt i vagnen, du drog mig. Vi var på promenader i solsken och var inomhus och kittlade varandra under fötterna.
Vi var på begravningar och våra sinnen sänktes till för många minusgrader. Men så kom vi hem till mormor och blev varma om våra hjärtan igen. Vi åt hennes kakor och bullar. Fast att hon alltid sa "Nej, jag fikar aldrig". Jag åt så många ballerina-kex som möjligt och sen var jag, mamma och mormor i tvättstugan. Där härmade jag mormor och tillslut brast vi alla i gapskratt.
Sen var vi var hos farmor och spelade Fia med knuff och förundrades över hur ett så simpelt spel kan vara så roligt när man spelar med henne. Och du var ute på landet och skrattade åt farmor som veks in i badenbaden-stolen.
Minnena flödade och ju mer vi pratade, desto mer mindes vi.
Efter våran flashback så lättade jag. Blev som ny, kunde tänka tankar som jag inte tänkt innan och mådde plötsligt lite bättre. Kanske var det Adam Sandlers skickliga skådespeleri i filmen som fick oss i det härliga tillståndet...Kanske var det vårat sällskap, syster och jag och tända ljus. Eller kanske var det alltihop som bidrog till mysfaktorn?
Filmen var hur som helst mycket sevärd! Jag blev positivt överraskad när jag märkte hur väl de använder Lagen om attraktion och The secret. Har du inte läst den boken, så gör det bums!
Nu väntar promenad med Alex och Fia...och självklart ska alla hundarna med också <3