Jag har egentligen för långa naglar för att skriva på tangentbordet, dom tar emot alldeles för mycket för att det ska vara lättsamt och trivsamt att skriva. Ändå klipper jag dom inte. Det är som när fiolläraren säger till att man måste klippa naglarna och man vet att man borde, för att det blir så mycket lättare att spela då. Men likförbannat så struntar man i det.

Det är i mitten av december månad och snön faller från skyn. Lucia har passerat och spridit lite extra ljus i år. En förtidigt född liten Wilgot tittade ut på självaste Lucia-dagen och jag betäcknar mig numera som sjubarns-moster. Jag vet att jag inte är det egentligen, men Elin är den närmaste syster jag har. Därav har Hugo (min sambos son) fått en kusin. Även där vet jag att det är fel. Ni som propagerar för kärnfamiljen hit och dit står med pekfingret i luften och skriker rakt ut: FEEEL. Jag struntar i er. För man bestämmer själv över vad som verkligen betäknas som ens familj. Blod är tjockare än vatten, men vatten är betydligt renare och jag föredrar att bi tvättad med den renaste vätskan om jag blöder. Gör inte du också det?

/Sophie

Jag har värk i pekfingret. Kan bero på att jag de senaste två timmar har samtalat med Annika i telefonen. När julen kommer finns hon i stan igen. Ser fram emot det mer än någon kan förstå. Vi är varandras själsfrände. Inte på det viset att vi är superlika, utan att vi lever i symbios. För tillfället frånskild sådan. Men våra liv följer alltid i samma spår. Det är mäkligt, men också mäktigt att ha en sådan vän som hon.


Jag har en längtan. Vill ha en liten valp att pyssla om och lära nya saker. Vill visa snön för första gången, vara med när en tass når vattenytan en sensommarkväll och vill mysa med en sån där liten i knäet. Jag vill vandra promenader i vattenpölar, lerig mark och kasta bollar till den lilla parveln. Jag vill lära ut sitt, stanna och fot. Jag har en stark vilja att torka små valptassar innan vi stiger in i hemmets sfär. Se runda små ögon titta i mina och vänta på klartecken att få gå till matskålen. Jag har en längtan efter att få bli någons matte igen.

/Sophie

Jag måste göra om min design här. Det funkar inte att skriva för mig om det ska se ut såhär. Alex, du kanske kan hjälpa mig? Jag är värdelös på sånt. Tar för mycket tid, onödig tid. Vill att allt ska flyta på, utan stopp. Vad röstas på, en ny eller en omgjord blogg?

Jag sitter med den andra koppen kaffe och laddar. Ska snart ta tag i dammsugaren och dra ett varv, sen torka govet också innan jag beger mig till träningen. Känns skönt att ha kommit igång, att benen skriker av träningsvärk och det inre liksom jublar av att få känna musklerna pumpa. Nu låter det som jag är värsta knutten, men jag tror att alla vanliga Svenssons känner likadant efter en bra prestation.
Funderar på om jag ska låta kroppen svettas lite extra idag genom att sätta mig i bastun efteråt. Verkar lockande, då min hud har knottrat sig hela morgonen.

/Sophie

Våren gör så att det pirrrar i magtrakten. Fåglarna kvittrar och gatorna sopas rena. På bordet står påskliljor och gör hela atmosfären ännu mysigare. När man vaknar här, så vaknar man med ett glatt humör och skrivarglädje. Vi åt frukost, gick en promenad genom skog och över berg. Nu har kaffet druckits upp och tidningar blivit lästa...

Jag befinner mig i Göteborg och just nu undrar jag om jag någonsin kommer vilja åka härifrån? Jag och Thea ska ha skrivarläger några dagar, vilket kommer resultera i många sidor färdig text. Jag märker själv att jag inte kan koncentrara mig på att skriva det här inlägget helt och fullt ut. Men det är lite mycket i skallen och jag har svårt att skilja på vad som är värt att tänka på och inte.

Skriver kanske mer senare när jag kommit en bit på vägen med min omskrivning. Förresten varvar min dator onödigt mycket, låter som en hel ångmaskin. Vad borde jag göra åt det måntro? Kanske behöver han lite värmande té med honung i, precis som du och jag?