Då har man åter igen skyfflat ner sina kläder i soppsäckar och övriga tillbehörigheter i kartonger. Allt står i en enda röra, undra hur vi ska få plats att sova här i natt. Men som sagt, det gäller bara en natt. I morgon bitti packar vi på vårt liv på släp och tutar iväg mot nya upptäckter.
   Lägenheten ska ses för första gången då. Gissa om jag är nervös? Mja, men men...det kommer nog gå bra den här gången med. Jag hoppas det går hur bra som helst, att vi kommer trivas kalas och att allt kommer flyta på bra. Jag har sagt det innan och jag säger det igen : jag är trött på att chinesa runt och hoppas på att bo i den nya lägenheten minst ett år.
   Det är drömmen, ett år i lugnan ro, utan att behöva packa fler kartonger och krasa fler glas.

Dagen har bestått av arbete på högsta nivå, trots lite kunder. Men jag och mina arbetskollegor hittar alltid på något att pyssla med. Så tiden gick inte så långsamt trots allt. Bland annat så drack jag ett thé som jag aldrig tidigare smakat: Söder. Om du inte testat det, gör det. Helt klart det godaste théet som nått mina smaklökar.
   Det känns sorgligt, att lämna jobbet alltså. Om bara 9 dagar så är det tack och adjö. Det första jobbet jag känt att jag vill stanna längre på... Antar att jag får trösta mig med att skolan snart sätter igång och spär ut min tillvaro och skapar nya rutiner. Då blir det dags för nya tågresor, nya vyer att skåda och många nya texter att skriva. Om man ska sammanfatta lite: Jag är förväntansfull på vad det kommande året kan bidra med. Och självklart vad jag får möjlighet att bidra med...