Min mage, jag och Annika åkte bil till läkarmottagningen idag. Min mage blev tryckt och lyssnad på och jag fick berätta hur den mådde för läkaren som anteckande, klämde och lyssnade tillbaka.
Prover togs och ett återbesök är inbokat till nästa vecka. Vi hoppas på det bästa, min mage och jag.
   Annika var en pärla som skjutsade mig dit och satt och höll mig i handen i väntrummet. Tack skruttan!

Mamma och pappa förgylde min tillvaro idag. Det blev häng i min soffa, bilåkande och pizzaätande hemma hos Annika. De var här i första hand för att gå på båtmässan och det gjorde mig ännu mera sugen på sommar, sol och åka båt. Våran båt. Sitta på berg och titta ut mot en rosa himmel. Lyssna på naturens musik. Och bara vara.

Ikväll är det "Lets dance" och "Hjälp!" som står på tvtablån hos mig och Annika. Jow, för det blir så att jag stannar ett tag till. När man har det så bra, varför flytta på sig?
   Pontus är sjuk och han hade varit anledningen till att följa med mamma och pappa, så vi får vänta med att ses en vecka till.
   En hel vecka till utan dig, saknadsvärt till max. Ni som inte levt i ett distansförhållande kan omöjligt förstå känslan av att inte veta när man ses nästa gång, att inte ens kunna ses en snabb stund på kvällen eller att det inte är en möjlighet att ta en fika tillsammans mitt på dagen. Men snart är det slut på distansen och vi plockar fram all närhet vi bara kan.

Måste bara säga en sista sak: Det är vår nu! Och trots alla krämpor hit och dit så kryper t.o.m lyckokänslan in i den onda magen. Japp, ni läste rätt. Bakom mina trötta ögon döljer sig vårkänslor och jag vill pussas, hoppa och slicka i mig all sol jag bara kan.