Jag är glad att jag har ett sommarjobb, ett glassigt sådant dessutom. Nu är det bara till att hoppas på att sommaren bär med sig all världens solsken.

Om nätterna drömmer jag att jag är i Australien och Nya Zeeland. Jag reser runt med Fia och Alex och upptäcker bergstoppar fyllda med klara kristaller. Jag andas luft som är ren och behaglig. Jag tittar ner för stup, men får inte svindel. Varför kan det inte vara så i verkliga livet också?
Jag är rädd för att stå och trampa i samma gyttjepöl ett halvår till. Men jag ska ta mig upp, ända upp på toppen ska jag stå och titta ner och jag ska inte vilja falla. Beslutet är taget, valet är gjort och jag kan leva bättre utan konstiga krusiduller.

I höst väntar nya tider. Nytt land, nytt jobb och nya ansikten står där borta och hälsar mig välkommen. Jag ser fram emot att kunna bygga en harmoniskala där.

Idag väntar skrivblocket på mig. Ska skriva i några timmar, sen dricka lite kaffe och ta mig en varm dusch för att försöka tina upp. Ser att solen tittar in genom persiennerna också. Kanske blir det en liten promenad när jag ändå har rast...Men många ord väntar på sin uppmärksamhet idag. Dags att sätta fart!