Säg mig, är det inte underbart när man inser nya saker och finner sig själv som ny. Nykläckt ut i världen som en liten dunig kyckling... Ja, säg mig, är det inte skönt när man inser saker som hela tiden varit så uppenbara?
Det finns oändligt med möjligheter. Och ja, jag vet att det är ett ord som jag använder ofta. Men det finns så många öppna dörrar att kliva in igenom. Självfallet stänger jag några, har redan beslutat mig för att stänga en. Ovisshetens dörr. Den lämnar jag till någon annan. Och jag kunde inte känna mig lättare.
Kycklingen har fått vingar.