Drömmen om en verklighet

Snart är det onsdag och jag är tillbaka till verkligheten igen. Fast på ett bra sätt. Jag ser fram emot att få träffa klassen igen, lyssna på nya kommentarer om olika texter och speciellt längtar jag efter Drottninggatan. Trodde aldrig jag skulle känna så, men faktum är att när jag börjar min vandring på den så känner jag att jag snart är hemma. Mina hem finns överallt. Jag är rotlös, men på ett positivit sätt.
Att jag inom en vecka dessutom har mitt eget krypin, där jag får sova i min egna säng och där mina egna prylar kan få skräpa runt hur bäst de vill...ja, den känslan - Obeskrivbar.
Idag sov jag lite för länge. Och mina drömmar innehåller sånt som jag inte vill tänka på. Lämna mig ifred och låt mig drömma om hoppfullhet. Tur att livet utanför drömmens värld är så mycket behagligare.
Min rotlösa känsla spelar av sig i det jag skriver just nu. Jag märker att det blir lite osammanhängande, lite suddigt, lite skissaktigt. Men jag är sån nu, kan inte ändra på det över en timme, eller ens en natt. Därför får ni stå ut med att läsa sånt skräp som det här. Det är inget jag tvingar er till, ni gör det för att ni vill och inte för att ni måste...Precis som med så mycket annat, inte sant?
Nu ska jag lämna både er och mig själv i fred en stund, förhoppningsvis hela dagen och bara skriva på sånna där hemskheter som ska planterna sig i min roman.

/Sophie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback