Men hallå där!
Lovet har swichat förbi snabbare än väntat, vilket i och för sig betyder att jag haft det bra. För det har jag. Är dock förkyld med världens värsta hosta, men jag klagar inte ändå. På ett sätt var det värt det, eller förresten...på alla sätt. Man blir ju alltid frisk någongång så...

Det som känns tristare än tristat just för tillfället är att alla runt omkring mig verkar lämna landet. De droppar av en efter en. Och här sitter jag. Men snart ska världen och jag mötas igen... Ska bara skriva klart min bok och spara mina slantar. Blir nästan lite rädd när jag tänker på hur mycket som kan hända och hur mycket som faktiskt har hänt bara det senaste året. Men med tanke på min underbara start på året så kan det inte sluta på fler än ett sätt!

Jag måste ersänna att jag har världens bästa vänner, all kärlek till er.