Förr var jag den tjejen som jämt lyssnade, gav råd och förväntades att lösa allt. Jag skulle liksom sudda bort alla problem i världen. Nu är jag trött på att vara "Ordnaren". Självfallet lyssnar jag och ställre upp, men aldrig mer att jag kommer bli den som ska fixa ihop allt igen.
När två personer bråkade skulle jag lösa det, när en person var ledsen skulle jag lösa det, när vad som helst hänt...ja ni fattar grejen. Det är inte meningen att en person ska ornda upp något som den inte alls har med att göra. Bråkar två personer, ja fine, då är det deras ensak. Jag tänker aldrig mer beblanda mig med sånna fånigheter. Det är skönt att äntligen ha vänner som inte ger mig den stämpeln. Kanske har jag själv växt lite som person också?
Kanske har jag varit med om så pass mycket detta år att jag förstår värdet med allt? Jag tror jag uppskattar livet så mycket mer än vad jag någonsin gjort. Problem har uppstått, som jag skapade och jag skönk till botten. Problem löstes. Jag löste dem och jag lyftes upp. Det är så man måste arbeta, man måste kunna ta hand om sig själv. Annars kommer man ingenstans i livet. Man kan inte lita på att det finns någon bakom en som sopar alla problem under mattan åt en. Man kan bara lita på en person helt och fullt och det en själv.
Så här har ni mitt nyårslöfte: Jag ska fortsätta växa och aldrig mer tillåtas att bli trampad på.