!

Jag blir stum av förundran, förvåning eller kalla det vad fan som helst. Men det är skönt att få saker som man trott en längre tid motbevisad. Kanske kan det sluta bra det här? Eller förresten, det där kansket stryker vi och likaså frågetecknet. Jag vill bara utbrista ett stort och högt YES! Jag vill stå på ett högt berg och se upp mot skyn och vråla ännu högre, i tron på att man kan klättra ytterligare lite till i takt till skriket. Jag vet att det låter flummigt. Men det är det inte. Det är jävligt klart egentligen. Inte alls som pollendammet i min hals. Det är rent, ärligt och äkta.

Nu - sömn.
Imorgon - läsa.
Gonatt!
/Sophie

Rapportering

När man får börja dagen med en joggingrunda ute i skogen så trivs man. Fågelkvitter någonstans i bakgrunden av musiken i öronen och huvudet tömt på onödiga tankegångar. Mina armar vad glada av att slippa ha en tjock tröja över sig och benen sprang som aldrig förr, trots en gnutta träningsvärk sen gårdagen.
En dusch senare och jag var redo för picknick med Elin. Det var skönt att träffas, prata, umgås, bara vara. Hon är en sån fantastisk männsika och jag är så tacksam för att hon finns i mitt liv. En liten hemlis låg och grodde oss Hon kände det och jag spräckte bubblan. Bara sådär. Poff. Fast att jag sagt till mig själv att det skulle vara hemligt en stund till ;p
När kaffet var uppdrucket och allt annat var uppätet så bagav vi oss därifrån. Glada, mätt och en aning solförfriskade. Tänk att man kunde ha klänning idag, utan strumpbyxor. Nu jävlar är det vår!

Förövrigt så har jag druckit kaffe på uteservering med Lizette i eftermiddag. Vi skvallrade lite och hennes närvaro bidrog tillsammans med solstrålarna att jag är lite pepp på utgång imorgon, trots allt. Det blir chips och cola ikväll tror jag, om jag orkar efter den kommande taccosen.

Ha en mysig kväll på er!
/Sophie

Plus-poäng till mig!

Jag har nu utfört mitt arbete, känner mig nöjd. Och är trött som en liten gris. Men ska söva mig ytterligare med att läsa lite innan huvudet får mysa med kudden. Men det är ändå ganska snart som detta inträffar, har nämligen planer på att gå en sån där härlig morgonpromenad igen, dock utan Sarita denna gång. Får väl nöja mig med musik i öronen och solens strålar... Senare kommer Elin på besök och efter det väntar Lizette på mig. Och då är det en liten hemlis som ska pysslas med :D Detta kommer bli så jäkla bra!

Gonatt hela stora lilla Sverige.
/Sophie



GOMORRON!

Somnade halv fyra och vaknade tio över nio. Och jag är pigg! Sömn är tydligen överskattat! Dags att ta tag i denna dag. Gröt och té är intaget. Nu väntar ett nytt kapitel på att få bli skrivet. Och idag ska jag minsann unna mig en promenad i det vackra vädret också.
Hejpåre.

/Sophie

Nattarbete is the shit!

Det är snart morgon för vissa, mitt i natten för de flesta och arbetstid för mig. Mina sidor som skulle fixas med är klara och ivägskickade. Så det som ska göras i textväg framöver är nya scener som ska byggas upp. Ja, iaf fram tills på torsdag. Sen är det omarbetning som gäller igen. Men jag älskar när det rör på sig, när man ser utveckling och att skrivarglöden lyser igenom i texterna.
Det var länge sen som jag arbetade såhär nattetid. Hade nästan glömt bort hur fruktansvärt produktiv jag är under dessa timmar. Ska kommas ihåg mer tydligt i fortsättningen! För då står jag snart med en helt färdig bok i handen!

Nu ska jag äntligen få sova några timmar innan det är dags att ta tag i skriveriet igen. Måste ju skicka iväg texter till klassen också. Ska fundera på vad dom ska få bita tänderna i denna gång nu innan jag somnar.

Natti!

/Sophie

Lite snack och mycket verkstad!

Jag har druckit både té och kaffe idag. Och jag har både skrivit och dansat. Och sen har jag träffat min älsklings Elin också. Nu har jag ganska trötta ögon, men än är inte dagen slut. Det ska skickas sisodär 50 sidor på mailen till min handledare. Hon lär bli lika förvånad som jag själv är över det :) Men innan ivägskickandet så väntar lite småändringar. Så några koppar kaffe till ska jag nog få ner innan kudden ropar efter mig.
Sov gott allesammans. Det lär jag göra sen, ska drömma om en sommardag på en brygga - så det så.
/Sophie

Hard work.

Jag har skrivit sjukt mycket nu och har därför all rätt till att känna mig sjukt utmattad. Det tär på krafterna att ligga på topp, kära vänner ;) Så nu vankas ett avsnitt av "Desperate housewives"  och lite slappande. Sen ska det skrivas rent och pusslas lite mer med texten som är skriven. Hoppas på att få till det där lilla extra över den. Den som lever, får se.

Te, mackor och en hund att klappa på. Det är finfint. Men om jag hade min andra vovve här skulle det var ännu bättre. Jag saknar henne lite för mycket nu. Undra när vi ses nästa gång, my baby and I?
/Sophie

Vågar du?

Chabo och jag blev lyckliga idag - solen sken och lövens alla färger beblandades med oss.
   Nu sitter jag här, med en kopp kaffe med vispad mjölk som topping. Ögonen är trötta, men inte för trötta. Dom ska snart bli pigga och hjälpa mig med att skriva ett nytt kapitel till boken.

Men tankarna är många. Börjar känna att valmöjligheterna öppnar sig inför sommaren, när skolan är slut. Då står man där igen. Precis som efter studenten. Bara gapar och undrar när nästa storm ska dra förbi. Jag ska inte ha någon storm, jag ska skapa en lummig trädgård istället, som kan stå emot stormar. Möjligheter finns det gott om. Kanske drar jag till Norge eller kanske hittar jag mig ett jobb här som man kan trivas med? Eller kanske så slår jag bara till och vinner några miljoner på lotto när jag ändå håller på? 
   Framtiden ligger precis framför våra fötter, men vi kan ändå aldrig någonsin veta om det blir som vi har tänkt. När jag säger vi, så menar jag inte jag och en till. Jag menar jag och ni, hela världen. Sluta tramsa runt, sluta jobba på ett jobb som suger, våga flytta från en kaosliknande vardag...kort och gott - våga börja om. Så jävla långt är faktiskt inte livet att man ska finna sig i något man egentligen inte önskar eller att man ska umgås med männsikor som man inte mår bra av. Det är bara ren idoti. Kom igen nu Sverige, våga ta lite risker. Våga leva ditt liv, istället för att vara sittande publik!
/Sophie

Oj då.

Jahapp. Jag har arbetat med fel text förra veckan. Tusan också. Så nu blir det till att arbeta hårt ikväll, inatt och imorgon för att försöka kompensera det hela med att skicka in en till text. Önska mig lycka till, för nu försvinner jag in i fiktionens värld för en stund.
Puss!

/Sophie

Förnuftet talar ut

Hej allesammans!
Trevligt med så mycket respons från gårdagens inlägg, mycket uppskattat! Jag har funderat vidare på fat-camp planerna och kommit fram till att man kanske borde undersöka hur lite jag ska väga som minst enligt BMI innan jag svälter mig. Så jag vill inte höra oroligheter från er, det är lugnt. Jag har faktiskt läget under kontroll. Blir till att sporta lite extra i sommar, så som basket och fler långpromenader och förhoppningsvis kan man snart hoppa i plurret igen och ta sig en simtur eller två :) Dessutom blir det att fortsätta att tänka i rätt banor när man stoppar saker i munnen, det vill säga: "Jag kan äta vad jag vill, utan att gå upp ett enda kilo. Jag går inte upp, jag går bara ner."

Idag fångade jag mitt förnuft med öppna armar. Plötsligt såg jag det, jag behöver faktiskt inte ett enda klädesplagg till. Garderoben är fulländad. Ett lugn sänkte sig över mig när denna uppenbarelse kom till mig. Inga fler pengar på kläder ska göras av med under de närmaste månaderna. Helst under det närmaste halvåret t.o.m. Ja, sån bred garderob har jag nu och det pirrar av nyfikenhet inom mig när jag tänker på hur vackra tyger som gömmer sig i mina lådor.

Sommaren är liksom räddad på alla olika sätt och vis. Jobbet känns kanon, både arbetskamrater och arbetet i sig. Männsikorna runt omkring mig är de som jag vill ha mig nära. Och Västervik lever tättinpå och jag stortrivs.
   Det är skönt med korta avstånd, slippa tunnelbanehets och avgas i käften så fort man stiger ut. Här kan man andas, njuta och leva. Men trots alla men, så saknar jag Stockholm till en viss gräns. Det är skolan, klasskompisarna och framförallt: Annika. Men jag vet att när sommaren tar slut, börjar storstadslivet igen, så det gäller att nöja sig med det som finns nu. För sen väntar stora möjligheter för mina fötter, igen.

/Sophie

FAT-CAMP

Hej och välkommen till fat-camp!
Under de närmaste veckorna är det hårt arbete som gäller, Hårt arbete, tjäna mycket pengar och gå ner i vikt. Yes, it´s true.
   Efter veckor av lidande pga. saknadet av en peronvåg (batteriet är slut) så dök det upp en precis framför mig. Och inför 17 andra, närmare bestämt alla arbetskamrater för sommaren.
   "Invägning idag för deltagande av årets fat-camp!" Log den ena chefen brett, medan jag (med flera) tappade hackan (nästan bokstavligt) av förvåning.
   Så nu ska det bannemej tävlas, på högsta nivå! Den högsta procentuella minskningen är vinnaren... Nu ska jag vinna och försvinna!
   Om jag är tillräckligt modig och om intresse finnes på bloggen så kommer det att dokumenteras vecka för vecka... Vad säger ni? :D
/Sophie

Bingo Rimér är en klok gosse

"Jag avråder alla tjejer att operara brösten"
Hör och häpna, men det var faktiskt sjävaste flickfotaografen Bingo Rimér som uttrykte sig så starkt i P3 igår förmiddag. När jag först fick höra att det var han som var morgonens gäst kunde jag inte annat än att småle. Han bubblade på om sitt och så..pang. Mina öron höll på att trilla av; Männsikan är så klok! Han är inte bara ute efter yta och status, han är en vanlig jävla Svensson som oss andra. Han berättade hur han storslaget tagit sig fram i livet, hur han flyttade från sin småstadsidyll och välkomnade Stockholm för sina fötter. Där började han som städare på en fotostuio. Och se var han är nu! Det är helt sinnes vilken affärsman han måste vara. Eller är det verkligen det? Kanske är det bara ren envishet, att han aldrig tänkte ge upp. Han kommer kämpa tills glöden slocknar och det är så fruktansvärt beundransvärt.
   Männsikan  pratade om hur vanligt det är att modeller vill operara brösten och han tvingas dra samma gamla visa EN GÅNG TILL: Jag suckar djupt och medhållande. Jag kan dessvärre inte göra så mycket mer, men han är man och saknar bröst. Kanske kan självaste flickfotorafen få någon liten tös att lyssna på dessa visdomsord och klyschor som stämmer, tex: "Du duger som du är."
   Jag blir alldeles matt av bara tanken på vilsa flickor som naivt drömmer efter större bröst som en bekräftelse på att de är kvinliga. Jag skulle vara lycklig om mina krympte några kupstorlekar, lycklig om jag kunde handla på H&M och hitta min storlek i varje hörn. Men ni ska fan veta, era lyckliga småtuttade männsikor, att när jag ska handla en BH blir det dyrt (finns bara dyra märken i de större modellerna), svettigt (av allt spring framochtillbaka i butiken för att finna rätt) och vissa pisamma stunder (när jag måste fråga om hjälp i butiken och de stirrar på mig och säger: Vi har bara upp till C-storlek här.)
   Så snälla hela jordens befolkning, nöj er med vad ni har - så kommer ni längre. Och annars så säger jag bara "Men tjut då"

Mycket om lite

Mycket har hänt på kort tid och nu säger mitt inre stopp. Jag tror det är många som håller med mig. Eller jag vet att det är många som håller med mig. Men nu känns det som det går mot ljusare tider.
För tillfället letar jag ny lägenhet, igen. Måste närmare huvudstaden. Det är ju trots allt mitt nya hem. Stockholm, ljuva Stockholm. Jag trivs förvånadsvärt bra där. Har lärt känna så många underbara männsikor så det är svårt att tycka något annat :)
Saknaden efter familj och vänner i Västervik är iof stor. Men jag överlever. Har varit hemma så mycket nu den senaste tiden, så det känns bra. Det behövdes kan man säga. Ibland behöver man liksom ladda om batterierna och bara umgås med de man tycker om. Ibland behöver man fly vardagen lite. Snart är ibland igen. Snart är jag hemma igen. Eller hemma och hemma... vet faktiskt inte vart mitt hem är längre. Jag liksom lever i väskor, lever i påsar, lever på tåg. Jag lever på flykt. Men min säng bor ju ändå här, fast ingen annan. Så det räknas kanske  ändå inte som mitt hem? Jag och min säng, jag och mina saker bor här. I E-tuna, i världens ende. Hur hamnade jag här?
Ibland så har jag väldigt svårt att förstå mig på mig själv.

Grön VS Brun



image22


image23

Varför föddes inte jag med bruna ögon?
Fast jag gillar håret bäst på den övre bilden. Vad tycker ni? Jag tycker att jag behöver en klippning och en fägning igen. Jisses.


En tisdags-kväll i Sophies liv

Kvällen fördrevs hemma hos Malin. Det blev en himlans mycket prat, glass med jordgubbar och tv-tittade. Eller rättare sagt, vi SKULLE titta på "Äntligen hemma", men när det bara var tio minuter kvar insåg vi att vi inte sett någonting. Haha, bara haft ögonen för varandra och pratat ;p Men Vi tittade desto mer på "Gilmore girls" som började idag igen :)
Nu sitter man här och har proppat i sig två ostmackor och är mätt och belåten. Är en aning spänd inför morgondagen. Men det ska bli sååå skoj :D

Chip och hej!

Rätt, men fel?

Det är inte klokt vad jag jämt ska träffa rätt folk på fel platser, med fel kläder på mig och allt bara blir fel... eller det blir inte fel. Det bara känns fel. Men egentligen är det ju som sagt rätt. Haha, blev det för snurrigt nu?
Tror i alla fall att Annika hände med, vi hade nämligen den diskutionen förut på stan :)
Förresten så undrar jag om jag inte är synsk. Någon slags övre kraft verkar jag ändå ha. Vädigt ofta så känner jag på mig saker som ska hända, som sedan händer och allt bara känns så..typiskt.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, för att sedan gå en promenix med hundisarna. Sen styr cykeln hem mig till Malin. Vi ska prata och kanske blir det en kopp kaffe där med? Känns som om jag behöver det...
Chill!


Jag = Bree?


Jag gjorde ett test på kanal5 nyss, vem man var mest lik i desperate housewives. Här har ni mig!
image19

Du är mest lik Bree van de Kamp.

Du är en god mor och en god fru och gör allt för att behaga din familj. Dina grannar avundas dig men kan också skrämmas en aning av ditt överförnuftiga jag.

Du gillar:
Public service, storhandla, brodera, trädgårdsskötsel, baka kakor.

Du gillar inte:
Dokusåpor, Long Iceland Ice Tea, Christina Aguilera, lägenheter, otacksamhet

Att våga säga nej

Jag satt nys soch åt lite frukost samtidigt som jag läste i "Amelia". Jag fick upp Ann Söderlunds sida (" På spaning med Ann Söderlund") en ny sida tydligen. Jag började läsa och kunde inte sluta. Det blev till att lusläsa hela sidan. Oj, vad den människan är skrämmande lik mig. Mina tankar började snurra och nu har även jag bestämt mig. Jag måste och jag ska börja säga nej. Och våga stå för det sedan. Inte "njaa, kanske" eller "jovisst det blir bra", medan man tänker "nej, aldrig i livet!".
Jag startade faktiskt med detta "nejjande" redan igår. En kvinna ringde från ett jobb jag sökt och erbjöd mig tjänsten. Istället för att säga nej med en gång sa jag "Kan jag tänka på det över helgen och ringa dig på måndag och lämna besked?". Typiskt mig.
Men så funderade jag i en kvart och kom fram till att det bara skulle vara onödigt att gå och grubbla hela helgen på det och försöka hitta en lösning, ett litet kryphål så jag skulle kunna ta även detta jobb. För det skulle inte funka, jag har redan hela sommaren fullbokad. Det går inte. Jag insåg fakta och greppade luren och ringde upp kvinnan igen. Jag sa att jag tyvärr inte kunde ta jobbet och att hon får glädja någon annan istället. Hon lät inte riktigt så besviken som jag föreställt mig och sedan sa vi hejdå.
Detta steg var jobbigt för mig. Jag funderade säkert i en timma efteråt om jag gjorde rätt. Men Herregud! Klart jag gjorde rätt, med redan två jobb i sommar så klarar jag mig nog gott och väl. Eller vad säger ni?

Torsdag

Idag har Therese och Thilde varit här. Vi fikade och pratade massor. Åh, det vad så länge sen sist, så vi hade massor att ta igen.
Nu skulle de åka vidare hem till Linda och jag ska laga mat. Ska bli jättemums!


Jag var förbi hos Julia nyss och lämnade Annas napp som de glömde kvar här i tisdags.  Jag hade totalt glömt bort att det är redan imorgon som de åker till Tyskland. Usch, kändes jättetrist att säga hej då. Känns som vi kommer vara ifrån varandra en evighet :(
Men som plåster på såren så kommer min älskade Annika hem ikväll! De liksom byter av varandra :)



Ikväll blir det arbete för min del. Hoppas på att kvällen blir någorlunda lugn så man hinner med allt man ska. Vill ju göra megafint när Therese kommer och öppnar imorgon.

Nehepp, nu måste jag kissa. Bye!

Om...

Om man skulle titta på "Sex and the city" nu när man ändå är vaken? :)

Förresten, på tal om något helt annat, imorgon ska jag beställa mina fina bruna linser, yey! Ska bara ha smakråd från Pontus så jag väljer rätt brun färg. Han är faktiskt färg-expert min älskling. På riktigt.
Jag lägger upp bild på resultatet om någon vecka. Så håll utkik!

Tingeling!

Tidigare inlägg