!

Jag blir stum av förundran, förvåning eller kalla det vad fan som helst. Men det är skönt att få saker som man trott en längre tid motbevisad. Kanske kan det sluta bra det här? Eller förresten, det där kansket stryker vi och likaså frågetecknet. Jag vill bara utbrista ett stort och högt YES! Jag vill stå på ett högt berg och se upp mot skyn och vråla ännu högre, i tron på att man kan klättra ytterligare lite till i takt till skriket. Jag vet att det låter flummigt. Men det är det inte. Det är jävligt klart egentligen. Inte alls som pollendammet i min hals. Det är rent, ärligt och äkta.

Nu - sömn.
Imorgon - läsa.
Gonatt!
/Sophie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback