Igår kunde jag verkligen inte sova. Tanken på att jag kanske skulle jobba i dag retade upp mitt sinne. Jag försökte stressa mig till sömns. Gick självklart inget vidare, så jag gick upp, satte mig lite vid datorn och gjorde sedan ett nytt tappert försök till sömn. Men det gick inte som jag ville...vet inte hur många timmar det tog innan jag tillslut vaggades till söms av mina egna värkar och funderingar. Min kropp mår inte bra, jag måste inse det. Varken psykiskt eller fysiskt...vill inte låta som någon klagopåle, men jag vill inte vara falsk och säga att jag mår bra. För det gör jag inte. Thats it.
Jag vill ha så fruktsansvärt mycket som jag inte kan få. Vet inte vad det är med mig, men jag mår inte alls som jag brukar. Jag brukar må bra, vara glad. Men det är som om något ryckts bort från mig. Jag känner mig liten, så liten att jag inte kan stå på mina egna ben. Jag vill bara komma hem till mamma, vara tio igen. Vill knuffa bort allt ansvar med räkningar och jobb. Jag vill gå i skolan igen och få min mat serverad varje dag. Ska det vara så svårt att spola tillbaka tiden en aning?