Klockan tio vaknade jag till liv idag och släpade mig upp ur sängen för att äta lite gröt och läsa tidningen. Jag ringde jobbet och ingen Per hade kommit än. Så han skulle ringa mig när han hade anlänt. Men så ringer min telefon när jag är ute med doggisarna och det är syster yster som berättar att Per inte kommer komma idag. Suck, så då får mina a-kassa papper snällt vänta en dag till.

Minuterna släpar sig fram idag...jag vill att klockan ska slå tolv NU. Vill träna nu nu nu! Jag är ombytt och redo för att svettas. Varför ska tiden jämt gå så förbaskat långsamt när man längtar efter någonting och fort när man har roligt?

Hej på´re.