Åter en regnig dag har nåt Västervik. Trist, trist och åter trist. Vart är sommaren? Inte här i alla fall.
Men jag ska inte klaga, livet leker och jag mår bra. Det som gör mig ledsen är när männsikor runt omkring mig inte mår bra. Varför ska det jämt vara så att de som är de bästa jämt ska ha det sämst? Varför kan inte livet leka med dem också? Och vad kan jag göra, jag som individ, göra för att hjälpa? Jag tänker fortsätta stötta och finnas vid sidan och fortsätta att vara en sann och trogen vän. Mer känner jag inte att jag kan göra, tyvärr... Men jag hoppas att det räcker och att det kommer att gå bra.
Nu vill jag inte ha massa nyfikna frågor om som : Vem mår inte bra? Varför och hur?
Jag tänker ändå inte svara. Jag skriver inte för att någon ska undra. Jag skriver för att jag behöver rensa huvudet lite. Jag behöver andas.