Som fastklistrad sitter jag här. Orkar inte göra någonting. Vill bara att tiden ska gå, vill sova snart. Jag orkar inte städa, inte diska, inte plocka undan någonting överhuvudtaget. Jag som alltid annars måste ha det så ordningssamt i mitt hem. Men det är som om det liksom inte spelar någon roll. Städa kan man göra en annan dag.
Grubbla gör man nu. Jag tänker alldeles för många tankar. Mycket har hänt och mycket fortsätter att hända, även att jag säger stopp. Även att du säger stopp. Inget kan bara sluta. Även att du vill. 
Jag är förvirrad. Förstummad. Förundrad.

/Sophie