Ibland så känner man sig sådär förbannnat duktig, trots att ekonomin krisar eller magen är på väg att ge upp. Ibland vill man bara skrika rakt ut: Jag kan se att dina pupiller är för stora - jag har sett dem i sitt vanliga jag en gång.
Ibland tycker man att livet är fest, fast att det bara serveras jordgubbssaft.
Ibland är idag. Alla sidor som ska vara utläsa just precis nu, är det också. På fyra dagar har jag läst sisodär 550 sidor vacker och spännande litteratur. 
Så nu har jag belönat mig själv med två "Desperate housewives"-avsnitt. De fick mig att längta hem till Västervik ytterligare en skvätt. Självfallet speciellt efter Malin och hennes kaffe, efter våra fina tvkvällar tillsammans. Och snart kommer de att återuppstå.
Imorgon börjar den nya säsongen, missa inte den! Kanal 5, 21:00. Jag får dock se de första avsnitten ensam, men när det femte avsnittet visas, är jag där. Med min vän och med min blåa kopp i handen som talar om för mig att jag är som kaffe. Och visst är vi alla som kaffe ibland? Någongång händer det sig så att alla får uppleva hur det är att vara kaffets finaste, godaste bönor. Och ibland hittar man den perfekta gardinen till sitt hem. Kanske t.o.m den bästa bilen.
Så många saker ska klaffa i livet. Ibland är vi lite för kräsna och vissa stunder nöjer vi oss alltför lätt. Vi låter oss skuffas med av vinden och glömmer bort våra egna viljor för någon annans. Vi glömmer bort våra egna känslor, för någon annan. Vi springer omkring som hamstrar i ett hjul och väntar på bättre tider. Ibland är vi så. Ibland är vi alla så.
Men jag kan säga, att just nu är jag allt annat än så. Livet tar inte tag i dig, du måste ta tag i livet! Kom ihåg det!
Läs 500 sidor på fyra dagar och kom igen att argumentera emot mig sen. Tills dess, låt det sjunka in. Kanske ligger det en kaffesump på botten som väntar på att lösas upp?