Lars Winnerbäck är kung. Därför är biljetter beställda, hämtade och betalda. Jag är lycklig. Och det är mamma med. Den 12 Juli ska han sjunga med sin vackra stämma för oss, tillsammans med Miss Li. Och för pappa och Pontus med. Och för er andra som också som glatt tjoar med i hans poetiska musikalitet.
Äntligen något att se fram emot, trots att ekonomin skulle behöva en stelkrampspruta. Men lite måste man få leva.

Dessa två krabater gjorde mig verkligen levande idag. Hundar har någon slags makt på mig, en läkande kraft. När jag höll Pepzis koppel i min hand ville jag inte släppa. Jag ville gå med henne längre, fortare, ville springa, ville ta henne i famnen och rymma.
När Pontus och jag sa att vi skulle gå så satte hon sig jämte Chabo och man kunde se hennes önskan: hon ville följa med. Jag ville också att hon skulle följa med, men imorgon åker jag igen. Så hon får nöja sig med att knaga tuggben och sola i mammas solstol ett bra tag till framöver. Men jag tror inte hon klagar så länge vi får ses då och då. Eller kanske är det mer jag som vill se henne oftare, känna hennes päls oftare, gå med henne oftare. Hennes vilsna blick i min. Hennes päls av drivor i hörnen. Hennes ständiga behov av att synas. Precis som jag. Hon är jag. Jag är hon. Sådan matte, sådan hund. Då är jag ändå glad att jag älskar henne så innerligt som jag faktiskt gör. För det måste ju innebära att jag tycker om mig själv mer än vad jag tidigare trott?



Mina vackra livskamrater.

Pontus och jag promenerade i alla fall hem sen, tillsammans hand i hand med en Chabo skuttandes som en kanin i fören. När man upplever sådan promenader vet man vad kärlek är. Man kan nästan ta på den, den svajjar i luften. Och man vill krama om den, känna den i sina lungor och bara skrika. Rakt ut vill jag skrika: Tack någon slags övre makt för att jag funnit en sådan fantastisk kärlek! Vi gick genom skog och träden stirrade på oss. De var förundrade, stod alldeles stumma och stilla och bara lyssnade, liksom spejjade ner på oss. Och vinden vågade inte röra vid vår hud. Vi bara gick, talade och log.

En bra dag, det skulle man kunna sammanfatta det hela med. Ja, en bra dag som tickar mot sitt slut. Och jag har läst alla texter som ska läsas tills måndagen. Yey, jag kan klättra på tak om jag vill.