Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna skriva den här texten som jag precis har åstakommit. Känner mig uppriktigt stolt över mig själv. Det var en krävande uppgift som krävde långa känslosamtal med Annika. Utan att veta att det skulle bli något avgörande för mitt skrivade, satt vi och diskuterade i flera timmar förut. Sen blev jag pigg. Då kom hela texten till mig. Den landade i hjärnan och har nu planterats i textform.
Hon sover sött i rummet bredvid och jag förvånas över att det var två timmar sedan som jag satte med min penna. Tiden går verkligen fort när man har roligt!
Nu blir det till att försöka slappna av så även jag kan få mig några timmars sömn. Klantig som jag är så glömde jag att ta med mig någon bok. Varenda en är kvar i Västervik. Jippi. Men jag kan glädjas med att jag kommit mig själv närmare med hjälp av texten som skrivits. Ska bli spännande att ha genomgång av den om någon vecka framöver.

Ute råder fortfarande mörkret och här inne är endast en lampa på vardagsrumsbordet jämte mig tänt. Och så datorn förstårs. Och jag lyser lite jag med :)

Gonatt och gomorgon. Jag vaknar nog inte alltför tidigt imorgon misstänker jag.