Nu är det dags att vända blad. Livet har gett mig en vindpust i ryggen och det värmer lite extra i bröstet på mig. I fredags hämtades mitt liv hem igen. Kartonger, säckar och möbler bärdes ner för trappor. Mina muskler var egentligen för svaga för all tyngd, men vill man något tillräckligt mycket så går det ändå. Det var jag, Pontus och Chabo som for över dagen till Stockholm. Det kändes så skönt att inte belasta fler männsikor med min flytt än vad jag gjorde. Nu är alla mitt liv ialla fall placerat i en och samma stad. Västervik, kära Västervik.
   Så nu bor man de kommande sex veckorna i Tyresö. Jag bor hos de bästa. Ibland drar man verkligen vinstlotten :)

Nyss avnjöts kaffe och chokladtryfflar i köket tillsammans med Annika. Vi diskuterade min skoluppgift som ska vara inlämnad på måndag. Den är svår och man måste verkligen känna sig själv. Frågan är bara om jag verkligen gör det? Många tankar måste tänkas innan det kan sättas på papper. Vi arbetar med självbiografi och visst känns det lite läskigt att utlämna sig själv. Men är man författare så får man ta den smällen. Så får väl se när texten blir klar. Blir nog inte klar idag, bara lite halvt.
  
Jag sov 14 timmar inatt, så nu är man äntligen utvilad. Läkaren ringde i morse och gav svar på mitt ultraljud på magen. Klockan var bara åtta och jag vet knappt vad jag sa, minns iaf vad han sa och det är ju det som räknas. Så nu står man fortfarande som världens största frågetecken. Tack, 600 spänn åt skogen.

Nu blir det pill med mitt CV. Ett jobb måste man ju trots allt ha. Fast jag ska bara ha det bästa. Jag är trött på skitjobb. Så nu håller jag mina tummar så hårt jag kan.

Chipp!