Ni är så dåliga på att kommentera, men trogen skribent som man är så fortsätter man ändå. Ni verkar ju ändå gå in och intressera er för lilla mig. Så något är det som lockar..?

Västervik ligger för mina fötter igen och dom trivs. Vi trivs. Jag och mina fötter. Åt frukost med världens bästa Alex i morse och fick se många bilder på det äventyr som hon varit i väg på. Om jag önskar jag hade varit med? - Ja, vad tror du?! Blanka hästryggar, bedårande landskap, zebror, apor, lejon, flodhästar, båtturer, bergsvandring, strandmys, solnedgångar, grillkvällar och så värme. Stekande sol som är så där het som den bara kan vara utanför Sveriges gränser.
Alla bilder, alla historier och naturen fick mig att längta bort, trots att jag precis kommit hem. Logiskt? - Nej. Men sån är jag, det är bara att vänja sig.

Julen närmar sig med stormsteg och det ska firas med en mysig glöggkväll med tjejerna. Innan dess ska håret bli färdigt, sitter nämligen med färg i skallen. Behövde uppgradera mig lite, samma färg som innan...så det blir nog finfint. För er som inte hänger med i svängarna, så är den blonda flickan på bilden här ovan endast ett minne blott. Höst och vinter kräver en mustig färg, därav mitt val av en mörk nyans.

Annars består min tid framöver av olika festligheter, vilket alltid är trevligt. Och familjemys.
 Undra om man kan säga att jag har kommit hem nu, trots att jag egentligen inte har något hem? Kan jag uttrycka mig: "Äntligen hemma!" eller "Oh, vad skönt att komma hem!" eller "Nu är jag hemma!" ?
   Det känns så just nu. Så jag passar på att skriva det här i alla fall: Jag kommer att vara hemma hela mitt jullov. Även om en författare aldrig har ledigt, så ska jag njuta ordentligt av mitt hem, min hemstad och alla mysiga männsikor de kommande veckorna :)