God morgon mina underbaringar.
Idag är det jag som är uppe med tuppen, utan flit. Det bara blev så, vaknade av Pontus 100 olika klockor och sen var det kört. Så nu sitter man här, en och en halv timme senare och funderar hur man ska bygga upp sin kommande dag som sakta stiger upp.
   En mugg med varm oboy vilar framför mig och väntar på att bli uppdrucken, Chabo tittar trött på mig och jag tänker "kanske borde jag skaffa mig ett jobb i sommar, trots allt?"
   Mja, får la se hur det blir, ska nog ringa runt lite och kolla läget idag. Se vad som erbjuds till fröken. Har liksom funderat, ett jobb är alltid ett jobb. Ett jobb ger pengar och jag är en ganska krävande art, så kanske är det ett måste över sommaren. Under iallafall två månader?

Igår kom det ett sms från Annika. Hon vill ha tillbaka sin Ipod som jag lånat. Bajs på det. Har ju fäst mig vid den lilla vita krabaten. Vi är nära vänner nu. Eller jag är en nära vän till den ialla fall. Kanske tycker Ipoden det ska bli skönt att komma bort från mig? Att slippa all Sister Hazel, Winnerbäck, NIkola Sarcevic, The Donnas och Avril som nöts fram och tillbaka, ut och in genom sladdarna?
   Mö, livet går vidare. Nu har man ytterligare en bra anledning till att införskaffa sig en ny mobil. Min älskade rosa börjar ge vika. Ljudet är ett skramlande läte och skalet är skadat av för många platta fall mot både kall och varm asfallt.
   Så nu är det spaning efter en funktionerande mobil som även ska få agera min livsglädje från musik  via hörlurar.

Elin och jag träffades i går på stan, käkade frukost på Tant Grön och pratade i ett evighetsblomster. Hon visade fina bilder som tagits den sista tiden och uppdaterade mig om läget i den lilla sjöstaden.
   Jag fick även en gåva. En fin, svart väska som jag förälskade mig i. Den hade gett upp hoppet och såg inget ljus där inne i garderoben. Men nu kan den andas igen och jag med, äntligen har jag en svart väska. Som jag har letat. Dumt att göra det egentligen. Allt som man önskar sig finns alltid i närheten ändå, har du tänkt på det?

Ett besök hos mamma och pappa blev det också igår minsann. Pepzi var hemma och låg och mös i sin fina säng. Hon var i chock när jag steg in genom dörren, sa inte ett ljud, ville bara bli klappad och ge mig en och annan puss. Det är tur att jag vet att hon har det bra där hemma. Annars skulle jag vara orolig för henne, att det skulle gå som för hunden i "Sweet home Alabama". I mitt fall borde man mer oroas för mig tror jag. Det gör alldeles för ont inom mig när jag skymtar en hund. Hon är min lilla bebis. Tänk dig själv, en mamma som måste lämna bort sitt barn.

Fortfarande härskar mörkret utanför alla gardiner, persienner och fönsterglas. Så jag gömmer mig här inne en stund till, glädjs över att ha Chabo i min närheten och brygger mig lite kaffe.
   Om sisodär 6-7 timmar ska mitt hår färgas av självaste Elin. Får väl bjuda på ett före och efter kort om 9-10 timmar.
   Borde man sova lite till kanske? Eller bara titta på hysteriskt antal "Sex and the City"?
   Vad gör du när du vaknar tio över fyra en fredagsmorgon?

/Sophie