Många saker inspirerar mig, samtidigt som det irriterar mig. Kanske är det så att när något ligger och irriterar även når en insiprations-nivå?
   Tänk dig själv att du ser en smal, trimmad kropp och drömmer om att åtminstone få komma i närheten av den...men vet att du aldrig kommer ha den där perfekta midjan eller att du av något mystiskt själ skulle växa 5 centimeter. Men trots irritationen så inspirerar den. Man vill åtminstone försöka och det är värt en guldstjärna bara det. Visst håller du med, även om det sitter långt inne?
   Liksaså reklambladen irriterar mig. Det ända jag ser är heminredning. Och det ända jag inte för tillfället har något nytta av är just det. Bor man inneboende så gör man. Men det är just det som gör mig ännu mer peppad till att hitta ett eget krypin. Det sätter igång tankarna i skallen och drömmen om att bo ihop med Pontus väcks igen.
   Männsikor i min omgivning inspirerar mig. De irriterar mig med att åka till Thailand titt som tätt och se alla världens hörn. De blir en hjälpande hand. De får mig att inse att man inte måste vara stenrik för att ta sig till ett annat land. De får mig att förstå att även jag, en fattig student, kan njuta av livet. Även om Thailand får vänta lite och ge plats för Frankrike sålänge.

/Sophie