Att bada var inte alls så mysigt som jag föreställt mig. Vattnet blev alldeles för varmt, jag började svettas och ville inte ligga kvar speciellt länge. Men huvudsaken är ATT jag badade, vilket min kropp har skrikit efter ett tag nu. Hela högersidan av kroppen är nu dessutom insmord med ibumetin-gel. Min snälla mamma gav den till mig i förhoppning att min kropp ska repa sig.

Jag tragglar mig igenom all text tills morgondagens lektion samtidigt som jag funderar över vad jag ska laga för lunch tills imorgon. Blir nog pasta med spenat och keso... Borde väl laga det nu då kanske...

---

Jag drömde om dig förra veckan. Du sa att du var ledsen. Att du inte ville, men att du var tvungen. Du sa att du inte hade något val, att du bara var tvungen att finna dig i situationen. Sen grät du. Du grät emot min axel och jag försökte trösta dig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Och om sanningen ska fram så vet jag inte vad jag ska säga om saken i det verkliga livet heller.
   Ibland ställs man för så svåra ifrågasättningar, sånt som man bara vill lassa över till någon annan. Sånt som man liksom inte vill svara på.
   Skulle du fråga mig, skulle jag vara stum. Och jag i min tur skulle aldrig någonsin ta upp det med dig. Även att jag vet och att du vet att jag vet, så är det något som säger att vi inte kan prata om det. Vi behöver inte ens prata om det. Vi vet svaren och det räcker.
   I natt vill jag inte drömma några lustiga drömmar om jakt och fruktan. Jag vill sova precis lika gott som jag sovit de senaste nätterna. Jag behöver sova, jag känner det. Min kropp skriker efter sömn, sol och massage. Och därför ska jag alltså utmana det nästa vecka med sena nätter, kyla och snowboard. För det är vad mitt inre skriker efter och ibland är det nyttigt att lyssna på sitt hjärta. På vad man verkligen vill, eller hur?
   Jag har ganska många viljor om man sätter den foten till. Skriva, flytta ihop med älsklingen, resa till fjärran länder och bilda en egen liten familj så småningom. Men jag har lärt mig att man inte får ha för bråttom med saker och ting, då går det bara snett och man skär sig på glaset som ligger inbakat i sammet. Tål att tänkas på gott folk, eller vad säger ni?

Matlagning och mer läsning väntar, så nu måste jag dra mig ut till köket.
Förresten, duktigt gjort om du tragglat dig igenom hela detta inlägg. En liten guldstjärna i kanten där ;)
NattiNatti!
/Sophie