Ibland trampar man snett, idag gjorde jag det.
Och har gjort det många gånger förr. Önskar att man kunde sudda bort sina misstag,
även att man lär sig av dem så kan jag inte förstå anledningen till vissa saker.
Varför gör man saker som man måste ångra hela sitt liv? Jag ska härdan efter tänka efter före. Gör man inte tvärtom alldeles för ofta?
    Jag blev ialla fall varm inombords på vägen hem nyss. Tre pappor med sina barn i barnvagnar vandrade förbi. Är inte det något att bli rörd av så säg. De vandrade så harmoniskt där på trottoaren med sina barn. Det är vackert, jag tycker det.
   Jag känner att jag måste ringa och samtala lite med någon. Kanske ska jag ringa min kära mamma?
ps. min arm värker något så fruktansvärt, jävla skrivarm. Ge mig en mirakelkräm, någon? ds.
/Sophie