Ett nytt kapitel har producerats, en promenad med Alex i lite över en timma har tagits och en cykeltur på siodär 6 km har cyklats tillsammans med Elin.
   Här ligger man inte på latsidan minsann! Bara det att kunna cykla igen är helt underbart. Det är något som jag saknade för en och en halv månad sedan. Då fanns inga bra cykelvägar tillgängliga och det fanns ingen lust till det heller för den delen.
Nu finns motivation till det mesta och allt handlar om rätt inställning. Av sunt leverne kan man visst minska 2 cm i midja och 2 cm runt lår på en månad. Och utan att ens tänka på att bli nättare, utan istället bara tänka i postiviva tankegångar. Se där, mirakel kan inträffa plötsligt!
   Ja jag vet, jag är en jävla skrytmåns just nu. Men vad mer kan man göra när man inte har något att klaga på? Jag orkar inte angagera mig i krångligt och invecklat skriveri. Känns som lite slöseri med tid, men kanske kommer det ut några kloka tankar imorgon. Den som lever får se.
Chipp och godnatt!