Jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska öppna, vad min första mening ska vara, vet inte ens det första ordet. Jag har slut på bokstäver nu. Och det skulle du också ha om du satt i min sits. Det klämmer åt inom mig, jag tappar andan, jag tappar allt. 
   Min dag blev ett slag i magen. Det blev precis som i drömmen i natt.
   Jag körde bil, men jag visste egentligen inte hur man gjorde. Jag visste inte ens vilken som var gas och broms. Så när jag skulle bromsa gasade jag och farten var uppe i 200 km/h. Mitt hjärta hamrade så hårt att det kändes som varenda spik skulle slås ut från mig, igenom mig. Jag ville så gärna bromsa, men foten löd inte. Jag gasade åter igen och bilen sladdade, det tjöt från däcken och bilen slirade två varv. Jag levde, men kände mig död.
   Läkaren väckte mig klockan elva, jag var yr i huvudet. Hon frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bättre. Hon sa att provsvaren var sämre.
   Så nu vill jag ha vackert väder, så jag kan få ut någonting av min akuta sjukskrivning. Om inte annat så får jag tid till att filosofera och skriva en och annan story. Kanske kan glädja både min själ och någon annans, who knows?


Ikväll kom sån där vätska ut från mina ögon. Jag kan inte hjälpa det, men när något är rörande så bara kommer det. Pang, utan förvarning. Så sitter man där, ihopkrupen i soffhörnet och rinner.
   Filmen heter "In the land of women" och behandlar kärlek, vänskap och sjukdom på ett sätt som jag inte kan förklara. Kanske är jag bara extra snyftmottaglig i mitt sinnestillstånd eller kanske var det sammansättningen, självaste helheten i filmen som blev så...magisk. Jag kan inte svara på det nu, känner mig för skakig för det. Så ta och se den du, så kanske du kan ge mig en recension sen, okej?

Nu ska jag sova och hoppas på en bättre natt än föregående och en trevligare start på morgondagen. Något som känns glädjande är att jag vet att morgonkvällen kommer bli bra.

Godnatt dreamers*