Funderar på om jag ska börja skriva ner alla mina tankar, eftersom jag nu har kommit på hur jag tänker. Något som jag trodde var självklart. Trodde att alla männsikor såg text framför sig vad som än händer. Att det inte bara var jag som ser dansande bokstäver så fort någon öppnar munnen. 

   Nåja, får väl se hur det blir med att skriva ner allt. Skulle kanske inte funka i längden, det är ju en himla massa tankar som swichar förbi. I och för sig så är mycket av det grubblerier. Och sånna är kanske bäst att sätta på papper så jag får någon klarhet i saker och ting?

Nyss åt jag resterna från pastan som Thea och jag käkade. Hälde på en burk makrill och högg in. Först då kom jag på att man kanske borde värmt pastan i miron först. Som sagt: tankspriddheten - det är jag. Fick i alla fall i mig lite av maten. Så då har man klarat av det här med ätandet idag. Skönt. Jag hatar att äta själv. Känns så meningslöst och osocialt. Visst jag kan vara osocial, det är inte det. Men det är för osocialt. Längtar tills Thea kommer tillbaka, då ska vi minsann laga en riktig middag. Kanske kan ha förberett tills hon kommer hit till och med :) 

Fy vad jag bladdrar. Är mäkta imponerad om du orkat läsa ända till denna rad. Men det blir så här när man är själv. Bytte några ord med katten förut. Men hon svarar ju inte. Hatar att inte få svar. Mycket man hatar. Även om det är ett stark ord.

Resten av min vakna tid idag ska gå till rättning av ett kapitel. Och sen får jag se om jag hinner påbörja ett nytt också. Tur att man inte altid lever såhär. Jag skulle aldrig överleva, varken psykiskt eller fysiskt om jag var en enstöring.

/Sophie