I morgon åker jag igen. Eller så kanske jag väntar tills torsdag morgon. Har inte riktigt bestämt mig än. Det ända jag vet är att det var förbaskat skönt att sova i sin egen säng i natt. 
   Mitt spontana liv. Ja, ibland lite för spontant tror jag. Åka hit, åka dit. Det tar liksom aldrig slut, detta åkande. Och det som skrämmer mig är att jag börjar tycka att det är normalt att visats i mer än en stad per vecka. Helst tre.
   Alex och jag pratade om sådant i går när vi var på morgonpromenad med hundarna. Hur spontant man kan leva, hur olika liv man kan ha...osv. Men nu börjar jag tänka på hur länge man orkar med att ha ett sådant här resande liv? Det finns faktiskt dom som lever såhär jämt. Är det synd om dem eller är det som en välsignelse att kunna göra det? Vad anser du?

Kylen börjar gapa tom, så idag blir det en tripp till mataffären för att fylla upp lite. Annars är det mest skrivande som gäller för min del. För Pontus del är det sovande och det behöver han efter att ha pluggat en hel dag, en hel natt och en tenta på det. Och vet ni vad? Han klarade den, alla rätt! That´s my man! :D

Ha en underbar dag*