En intervjuv kan göra så mycket.
Över en frukost i en väns vardagsrum föll nya vinklar ner över mig. Nya inputs forsade fram. Allt klarnar mer och mer för varje gång nu. Mina texter kommer ta varandra i hand och kommer bli till en fulländad bok inom en mycket snar framtid. Vilket känns både tryggt och skrämmande. På något sätt vill jag aldrig att det ska ta slut. Alla efterforskningar, mysiga kaffestunder och kluriga textkombinationer. Allt är ett sådant mysigt pyssel... Vad gör man när denna bok är färdigskriven? Vad ska jag ägna mig åt då? Vad ska jag sjunka in i flera dagar i rad? Mja, antar att fantasin tar vid igen när detta projektet är klart. Att jag liksom hittar något nytt att sysselsätta mina pigga hjärnmuskler med. Eller jag hoppas det ialla fall. Annars kanske jag måste besöka platsen som min intervjuv handlade om...HJÄLP.