Nu är klockan en timma mindre än vad den var vid den här tiden igår. Men det hade naturligtvis jag glömt bort, så jag har nu denna söndag nu redan varit vaken i två timmar. För den sakens skull har jag inte uträttat speciellt mycket. Klätt på mig, promenerat i regnet och ätit gröt. Nu sitter jag med en kopp kaffe med vispad mjölk och bara är. Tänker i och för sig en hel del. På till exempel varför jag har så svårt att känna hungerskänslan. Kanske är det på grund av att jag måste träna för att känna? Vistas på ett gym i någon timme varje dag för att trötta ut mig, så jag i den tur behöver näringen?
Mja, jag vet inte. Det var så länge sen nu, minns knappt hur det känns när muskler späns eller förvåningen man kan känna när man efter någon månad kan ta en tyngre tyngd. Faktum är att det var skrämmande länge sedan som jag tränade mina muskler på ett gym eller danslokal. Det handlar alltid om att hitta den rätta motivationen, att komma i gång och sedan inte ge upp när man väl har kört igång. Kanske borde jag ta tillfället till akt att starta med någon träningsform när jag lever ett sådant pass fritt liv som jag faktiskt gör? Men för den sakens skull inte sluta träna när man kommer till en annan fas i livet. Jag menar bara att om man kommer igång när man är i ett stadie som detta så har man lättare för att kicka i gång kroppen än om man lever ett liv av bestämmelser, möten och stress.
   Är det någon där ute som förstår hur mina tankegångar vandrar?

/Sophie