Sådär ja, då var man återställd igen. Då var det färdigrest för denna vecka. Skolan gav mindre än förväntat, men jag lider inte dödsmycket. Var ändå kul att träffa alla och framför allt så trevligt att komma hem till Annika och Niklas. Och även känslan att komma hem, hem till mitt Stockholm. Jag kan inte hjälpa det, men jag har tydligen skaffat mig en klar relation med vår huvudstad. Det trodde jag aldrig.
   När jag steg ut från Centralen igår och höstvindarna drog försiktigt omkring min kropp tillsammans med hundratals männsikor i stressade morgonfrisyrer som sällskap så kände jag det. Hem. Ljuva hem dessutom. Min själ är förvirrad, var är hem, vad är bort? Måste man ha en endaste en plats som man får kalla hem? När jag nådde Tyresö senare under dagen så kom känslan igen. Sprittande, sprattlande, sipprande. Nog är det en mysig idyll alltid och jag är glad så länge mina kära kumpaner stannar kvar så jag får smaka på skönheten då och då. Faktum är att jag kommer få smaka så mycket att jag kanske blir mätt (?). nej Stockholm mättar mig nog aldrig. När variationen är så pass stor så hinner alltid hungern göra sig påmind igen. En gång i veckan, sova där, vakna där, vara där. MYS. Finns det inget annat att längta efter så har jag alltid det. 
   Framåt halv sex nådde jag mitt andra hem. Mitt senaste, modernaste, käraste hem. Men nu är det inte staden som lockar, det är hemmet i säg. Alla saker, Pontus, Chabo... Ja, ni fattar.
   Jag ska sluta sjabbla och sätta mig riktigt bekvämt i soffan och bara njuta. Tänk, vilken lyx jag har som känner mig så välkommen på så många olika ställen!