Jag vet egentligen inte vad jag sysslar med. Drömmer mig bort till platser där jag aldrig varit. Önskar jag vore någon annan stans. Vill se världen. Ändå så har jag det ju så himla bra här, om aningens för slappt...så har jag det jävligt bra. Jag tränar, promenerar, träffar folk helt spontant och skriver på min bok. Jag bor billigt, äter god mat och shoppar dom absolut snyggaste kläderna. Jag myser veckorna igenom och glömmer bort vilken dag som är vilken. Jag bara är och egentligen så kunde det inte vara bättre. Men som bekant, så tittar rastlösheten in och skakar min hand "Kom med mig ut, res med mig, gör någonting vettigt".
Jag måste hela tiden intala mig själv att jag ska få komma till den punkten snart och det kommer gå alldeles för fort tills jag står där, redo att se nya miljöer och nya ansikten. Februari är snart slut, snön smälter och huxflux är sommaren här. 
Vintern har varit en klass för sig med många spontanresor (även om de varit korta, så har de varit innehållsrika) och många dansmoves har utövats tillsammans med mina tjejer. Sommaren kommer bli sommarens sommar. Mer dans, sol och bad. Och så jobb förstås.

Måste nog kontra mig själv med att säga att jag alltid är nöjd istället. Livet är en underbar fest! Ta hand om varandra, nu ska jag och mitt skrivblock återförenas.