Gårdagen gick fort, förmodligen för att jag försvann in i min text. Det var skönt att för en gångs skull ha ro till att göra det. Men jag fick sota för det inatt. Mardröm efter mardröm passerade och jag vaknade sådär jobbigt varm och panikslagen ett flertal gånger. Så idag ska jag jobba på att bli klar med texten innan kvällen är kommen. Det värsta är att jag inte känner mig pepp på att skriva nu, orken har inte kommit tillbaka än. Tröttheten sitter verkligen i och jag drar mig för att sätta mig in i den där hemska världen igen. Ni kan inte förstå hur jobbigt det här kapitlet är att skriva, inte heller något jag begär...men jag vill bara säga det: jag går nästan sönder när jag tvingas läsa vad jag skrivit gång på gång på gång...

Tror jag ska samla ihop mig själv lite och promenera jycken ett varv. Sen blir det kaffe och skrift, så det står härliga till!