Det var fem dagar sen som jag skrev här...tydligen. Men tiden går fort när man har roligt, har jag hört något om. Upprymdhet är ett passande ord för hur jag mår just nu, vid detta tillfälle i livet. Tänker inte ens ge mig på att förklara mer ingående, utan jag lämnar ordet där som en öppen bok framför din näsa.

Jag mötte upp Elin idag, för promenad och frukost. Jag fick se alla vackra bilder från hennes resa och det väckte en björn som sov, skulle man kunna säga. Ge mig värme och sol NU, någon?
Vi åt årets första semla på stan förut också. Jösses, vad smarrigt det var!

Skrivandet tuffar på framåt, men det går lite för sakta. Vad ska jag göra för att lyckas åka X2000 och inte Kustpilen? ...Jag har funderat länge, men finner inget svar. Jag kan sitta en hel dag och pula med en text. Vill inte riktigt släppa taget. Håller allt för mycket inom mig, det finns så mycket mer än det som skrivs ner på pappret. Varför kopplar inte handen och huvudet ihop ordentligt?
Ja, jag vet. Jag sa att jag mår bra. För det för jag. Men det finns fortfarande för många tankar som tänks, som inte ens är värda att fundera över...än mindre prata om. Men det gör jag ändå, kan inte hejda min egen tankeverkstad. Den snickrar utan min tillåtelse. Dumma.

Ett nytt hem har jag lyckats skaffa mig också. Som det känns nu så kommer jag bo här längre än vad jag gjort i mina senaste krypin. Och det är positivt. Även jag behöver lite stabilitet, trots att jag döljer det lite väl mycket ibland. Men att få njuta av hemlagad mat, mysiga hemmakvällar och läsa böcker är sådana saker som gör att andningen går lite, lite lättare.